I´m back peeps =) Got here by midnight on friday or actually it was saturday =P
I´m finally back to see my mom and my lovely little girls.
At this very moment, I have Saga lying on the lapop and Dite´s snuggling with me. Both are sooo very happy and it makes me incredibly happy.
xoxo
Google Wave Invites
I have 23 Google Wave Invites. If someone´s interested, let me know by posting your email.
http://wave.google.com/help/wave/about.html
xoxo
xoxo
Arena i Singapore
Helt seriöst så kan jag gå på huuur många matcher som helst, bara jag får se dem här (Aftonbladet):
Länk: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportchansen/article6193091.ab
Länk: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportchansen/article6193091.ab
Swarovski Lamborghini Murcielago
This is THE shit... omg omg omg.
2 saker... 1, detta är den ultimata bilen för mig, har alltid velat ha en Murcielago och den här passar mig helt utmärkt. 2, jag gick på den största niten... trodde det var en riktig, Lambo med så många kristaller. Grejen är att det är en riktig, men det är i pocketformat =P Den är bara inte körbar.
Denna Swarovski Lamborghini har så gått som 7668 Swarovski kristaller. Helt sjukt. Åååå jag vill ha.
Kolla in länken för att se flera bilder på den : http://www.aftonbladet.se/bil/article6198710.ab
2 saker... 1, detta är den ultimata bilen för mig, har alltid velat ha en Murcielago och den här passar mig helt utmärkt. 2, jag gick på den största niten... trodde det var en riktig, Lambo med så många kristaller. Grejen är att det är en riktig, men det är i pocketformat =P Den är bara inte körbar.
Denna Swarovski Lamborghini har så gått som 7668 Swarovski kristaller. Helt sjukt. Åååå jag vill ha.
Kolla in länken för att se flera bilder på den : http://www.aftonbladet.se/bil/article6198710.ab
Fel, fel fel... gaaaah så fel.
Detta är ett problem som aldrig kommer att försvinna. Det är inte själva saken att man ska kunna anmäla, det är ju bara självklart att man ska kunna, det handlar om att skolorna i sig inte vågar ta en sådan risk.
Jag själv har sedan dagis blivit mobbad. Från starten var det fröknarna som behandlade mig orättvist pga utav mina rötter, senare, i skolan, var det barnen. Men då gick det inte att polisanmäla för att det andra barnet var ju som sagt ett barn, under 15 år - ingen anmälan. Min mamma gjorde allt, pratade med lärarna på skolan, rektorn. Det visade sig att rektorn själv inte tyckte om att jag inte hade en vit och svensk hy. Hon gjorde aldrig någonting. Min mor kontaktade Skolministern som i sin tur svarade att det var tråkigt det som hände mig, men att det inte gick att göra så mycket. Till slut blev det för mycket att i årskurs 6, orkade jag inte längre. Lärarnas super idé var att fortsätta med studierna, men hemma! Jag skulle alltså plugga hemma själv, utan hjälp av lärare och enbart på fredagar då mina klasskompisar var tillfälligt på högstadiet och hade språklektion, kunde jag smyga fram till skolan för att få hjälp med de jag behövde. I sex månader levde jag så för att ingen hade någon lösning. Till slut fick vi flytta.
Är det så det ska vara? Är det verkligen så omöjligt att hjälpa barn som är utsatta för mobbing? Är det verkligen så svårt att lära sina unga hemma lite vett och etikett? Jag förundras utav den tragiska världen vi lever i.
Det är inte barnens fel, det är föräldrarna som är okapabla att reda ut saker med sina barn, få dem att förstå vad som är rätt och fel. Det är föräldrarna som lär sina barn genom att kanske säga fel kommentarer om folk osv. Det är bara så vidrigt fel. Jag önskar att alla barn kunde vara så starka som jag. Jag hade en underbar familj som stöttade mig och tog hand om mig under mina 9 mobbade år. Tacka fan för familjen!
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6177395.ab
Jag själv har sedan dagis blivit mobbad. Från starten var det fröknarna som behandlade mig orättvist pga utav mina rötter, senare, i skolan, var det barnen. Men då gick det inte att polisanmäla för att det andra barnet var ju som sagt ett barn, under 15 år - ingen anmälan. Min mamma gjorde allt, pratade med lärarna på skolan, rektorn. Det visade sig att rektorn själv inte tyckte om att jag inte hade en vit och svensk hy. Hon gjorde aldrig någonting. Min mor kontaktade Skolministern som i sin tur svarade att det var tråkigt det som hände mig, men att det inte gick att göra så mycket. Till slut blev det för mycket att i årskurs 6, orkade jag inte längre. Lärarnas super idé var att fortsätta med studierna, men hemma! Jag skulle alltså plugga hemma själv, utan hjälp av lärare och enbart på fredagar då mina klasskompisar var tillfälligt på högstadiet och hade språklektion, kunde jag smyga fram till skolan för att få hjälp med de jag behövde. I sex månader levde jag så för att ingen hade någon lösning. Till slut fick vi flytta.
Är det så det ska vara? Är det verkligen så omöjligt att hjälpa barn som är utsatta för mobbing? Är det verkligen så svårt att lära sina unga hemma lite vett och etikett? Jag förundras utav den tragiska världen vi lever i.
Det är inte barnens fel, det är föräldrarna som är okapabla att reda ut saker med sina barn, få dem att förstå vad som är rätt och fel. Det är föräldrarna som lär sina barn genom att kanske säga fel kommentarer om folk osv. Det är bara så vidrigt fel. Jag önskar att alla barn kunde vara så starka som jag. Jag hade en underbar familj som stöttade mig och tog hand om mig under mina 9 mobbade år. Tacka fan för familjen!
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6177395.ab
Världklass Fantombild xD
En fantombild i världklass i Aftonbladet ikväll om de bolivianska myndigheterna som släppt en fantombild på en mördare.Kolla länken nedan så ska ni se. Den hjälpte ju fallet, dom hittade den skyldige.
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6175101.ab
Sony Ericsson Satio
Såååå störande. Jag har väntat på att denna mobil ska komma ut i snart 2 år. Jag har väntat och väntat. I och med att den aldrig kom ut när jag behövde en telefon så fick jag köpa mig Samsung Ultra Edition (vilken version kommer jag inte ihåg, den silvriga). Men den blev söndertuggad utav mina vovvar efter några månader. Fick köpa en ny och då valde jag Sony Ericsson´s smartphone - W960i. Smart och smart... den var jäkla flashig och smart då när jag köpte den, för ca 1½ år sen.
Nuuuu, när den förbannade Sation (Idou) kommit ut och har haft "möjligheten" att köpa (vilket egentligen inte stämmer, för här i England så är det så tramsigt att kunna få ett bankkonto, vilket jag behövt för att kunna få mig en Satio), så är den inte riktigt brukbar vilket innebär att det vore idiotiskt att satsa på en sådan just nu. Carphone Warehouse har kallat tillbaka telefoner för att mjukvaran inte riktigt är med på noterna. Det är så typiskt... fan ta... ush jag blir så upprörd.
Btw, har fått bank nu, men väntar fortfarande på VISA kortet, vilket är det dom behöver för att kunna ge mig en Satio. I vilket fall... det blir ingen Satio nu eftersom det är så mycket fel på mjukvaran. Får vänta tills dom uppgraderat den lite innan jag slår till. Men shit så jag väntat. Borde nästan få ett pris för det. Just nu har jag inte någon bra fungerande phone =(
Länk: http://www.aftonbladet.se/pryl/article6174193.ab
Nuuuu, när den förbannade Sation (Idou) kommit ut och har haft "möjligheten" att köpa (vilket egentligen inte stämmer, för här i England så är det så tramsigt att kunna få ett bankkonto, vilket jag behövt för att kunna få mig en Satio), så är den inte riktigt brukbar vilket innebär att det vore idiotiskt att satsa på en sådan just nu. Carphone Warehouse har kallat tillbaka telefoner för att mjukvaran inte riktigt är med på noterna. Det är så typiskt... fan ta... ush jag blir så upprörd.
Btw, har fått bank nu, men väntar fortfarande på VISA kortet, vilket är det dom behöver för att kunna ge mig en Satio. I vilket fall... det blir ingen Satio nu eftersom det är så mycket fel på mjukvaran. Får vänta tills dom uppgraderat den lite innan jag slår till. Men shit så jag väntat. Borde nästan få ett pris för det. Just nu har jag inte någon bra fungerande phone =(
Länk: http://www.aftonbladet.se/pryl/article6174193.ab
It´s a Hard Life
During the last year, I´ve been quite emotional. It´s hard to get trough the daily life. Sometimes you aim for certain things and you reach your goal, but then, you realize that that goal is reachable for a short instance, later goes further and further away from you.
Now I feel weird. I love what I´m doing, it´s not that. I just have so many feelings I don´t know what to do with them. They´re all bugging me at the same time.
It seems like everything is non-reachable right now. I know I´m doing parts of my dreams, yet, they´re so far away. The University is good for me, my program is excellent, it´s one of the best, but the uni itself has a very poor reputation. Something we tried to research before deciding to get here. This university doesn´t participate in yearly rankings. At first I thought it was good, because they don´t want to get involved in stuff, I thought, but now I know that´s it´s the opposite.
It´s getting harder and harder. Again, I love the career I chose and the education is very good, our teachers are teaches at Drama Schools. Everything with the homework, essay, assessments etc, is filling my time up.
Recently, I tried out to be in a 3rd year production and I got it. Since it got delayed, all my things got kind of on top of each other and I can´t put on more responsibility than the ones I already have. Today, I had to write to the director and tell her that I can´t be in her scene. It sucks, because I wanted it, but right now, I´m not strong enough to put on too many things upon what I already have. I need to get into my life and start it over, since I really haven´t done that yet with all the shifting´s in my life - changing countries, schools, chasing dreams etc.
Anyways, I know I´ll work it out. I have to build up a strength for next semester so I can deal with all these thing in a better way. What gives me strength now is that I´m going home to mami for Christmas, I really need her to hug me, give me a kiss and tuck me into bed. Miss you so mamita.
xoxo
Now I feel weird. I love what I´m doing, it´s not that. I just have so many feelings I don´t know what to do with them. They´re all bugging me at the same time.
It seems like everything is non-reachable right now. I know I´m doing parts of my dreams, yet, they´re so far away. The University is good for me, my program is excellent, it´s one of the best, but the uni itself has a very poor reputation. Something we tried to research before deciding to get here. This university doesn´t participate in yearly rankings. At first I thought it was good, because they don´t want to get involved in stuff, I thought, but now I know that´s it´s the opposite.
It´s getting harder and harder. Again, I love the career I chose and the education is very good, our teachers are teaches at Drama Schools. Everything with the homework, essay, assessments etc, is filling my time up.
Recently, I tried out to be in a 3rd year production and I got it. Since it got delayed, all my things got kind of on top of each other and I can´t put on more responsibility than the ones I already have. Today, I had to write to the director and tell her that I can´t be in her scene. It sucks, because I wanted it, but right now, I´m not strong enough to put on too many things upon what I already have. I need to get into my life and start it over, since I really haven´t done that yet with all the shifting´s in my life - changing countries, schools, chasing dreams etc.
Anyways, I know I´ll work it out. I have to build up a strength for next semester so I can deal with all these thing in a better way. What gives me strength now is that I´m going home to mami for Christmas, I really need her to hug me, give me a kiss and tuck me into bed. Miss you so mamita.
xoxo
Postkodlotteriet
Det är intressant att läsa att det är så många som verkligen följer det där programmet. Har själv aldrig riktigt fastnat för det. Kommer ihåg när man var mindre och alla dessa olika program hoppade fram med vinster och man var tvungen att ringa in. När man väl gjorde det så kom man aldrig fram, och nu har jag nog fått svaret.
Enligt Aftonbladet, så brukar TV4 "mörklägga" vinnarsiffrorna från Postkodlotteriet. Nämligen är det så att det är proffsspelare som tar över samtalen och haffar in otroliga vinster. Samma människor har vunnit upp till 10 ggr.
Det svenska folket är arga, vilket är förståligt. Å andra sidan ringer dessa "proffs" in för sjuka summor varje gång och de kämpar för att få in vinsten. Det må vara orättvist, men de jobbar för sin vinst. Det orättvisa är väl att alla inte har chansen att spendera tusentals kronor för att ringa in. Kommer själv ihå att det var ett eller ett par samtal man kunde ringa in och sen blev det för dyrt. Tyvärr ser det illa ut, men åter, dessa människor gör allt och har möjligheten att försöka mycket mer än vi andra, vi vanliga människor.
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6167155.ab
Enligt Aftonbladet, så brukar TV4 "mörklägga" vinnarsiffrorna från Postkodlotteriet. Nämligen är det så att det är proffsspelare som tar över samtalen och haffar in otroliga vinster. Samma människor har vunnit upp till 10 ggr.
Det svenska folket är arga, vilket är förståligt. Å andra sidan ringer dessa "proffs" in för sjuka summor varje gång och de kämpar för att få in vinsten. Det må vara orättvist, men de jobbar för sin vinst. Det orättvisa är väl att alla inte har chansen att spendera tusentals kronor för att ringa in. Kommer själv ihå att det var ett eller ett par samtal man kunde ringa in och sen blev det för dyrt. Tyvärr ser det illa ut, men åter, dessa människor gör allt och har möjligheten att försöka mycket mer än vi andra, vi vanliga människor.
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6167155.ab
Anna Anka
Ååå jag vet inte om jag ens vågar yttra mig. Anna Ankas Jul? Wtf? Hoppas hon hittar en bra hobby som inte inkluderar resten av världen.
Länk: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6157119.ab
Länk: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6157119.ab
"Döda Stockholmare"
Oj... det finns ganska mycket grejer man inte riktigt tänker på. Det finns så många jobb som man verkligen inte tänker på att de existerar eller att folk ens jobbar med sånt.
Fick precis jordens käftsmäll är jag läste på Aftonbladet om att antalet döda människor i Stockholm per år(runt 16.000), är i princip för många och det finns inte många frysar runtikring, därför måste många kroppar balsameras (omkring 10.000) och det ämnet är farligt för miljön. Dessutom är det allergi och cancer framkallande för dem som jobbar med kemikalien Formaldehyd.
Man får sig en liten tankeställare... saker man inte tänker tanken om. Man brukar få höra att man lär sig något nytt varje dag, och idag har jag lärt mig att döda stockholmare är inte riktigt bra för miljön (om man ska följa Aftonbladets stuk på att formatera upp meningar).
Monserrat
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6153141.ab
Fick precis jordens käftsmäll är jag läste på Aftonbladet om att antalet döda människor i Stockholm per år(runt 16.000), är i princip för många och det finns inte många frysar runtikring, därför måste många kroppar balsameras (omkring 10.000) och det ämnet är farligt för miljön. Dessutom är det allergi och cancer framkallande för dem som jobbar med kemikalien Formaldehyd.
Man får sig en liten tankeställare... saker man inte tänker tanken om. Man brukar få höra att man lär sig något nytt varje dag, och idag har jag lärt mig att döda stockholmare är inte riktigt bra för miljön (om man ska följa Aftonbladets stuk på att formatera upp meningar).
Monserrat
Länk: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6153141.ab
Torsdag, en ledig dag... eller inte.
Urghhhh... idag är ju med lediga dag. Torsdagar är alltid lediga dagar, men idag valde vi att träffas några stycken hemma hos oss för att komma ikapp med någonting som heter journals. Vi skulle träffas klockan 12pm. Olga, en riktig rar tjej, hon var punktlig, hon kom exakt 12. Awele dök upp klockan 14pm och det var riktigt störande. Den tredje tjejen som skulle komma - Roxy dök aldrig upp, vi var tvugna att ringa henne för att få reda på om hon skulle komma och detta var runt 13:30. Så hela dagen har jag varit rätt piss. Ush... helt avslagen och irriterad. Men men... till slut så fick vi nåt gjort, det var inte mycket, men någonting i alla fall.
Awele fick för sig att hon skulle laga mat ifrån sitt hemland - Nigeria. Hon och jag gick iväg och handlade (Olga var tvungen att dra för att hon skulle jobba) och sen så började hon laga mat. Shit, det var det starkaste jag nånsin ätit. Jag bad henne att inte göra såååå stark mat för jag klarar inte av det. Hon sa att det var okej, inget att oroa sig för, men vi måste ha heeeelt olika koncept på vad stark mat är. Det lustiga är att vi har en hel jumbo kastrull med hot rice. Vette fasen vad vi ska göra utav det =( Måste faktiskt säga att även om det var riktigt starkt, så var det gott. Mådde lite smått dåligt över att jag lämnade så mycket ris kvar på tallriken, men kunde inte äta upp, det var på tok för hett i munnen. Vattnet blev ånga i käften på mej =P
Nu ska Fredrik och jag kolla på nionde avsnittet utav Flash Forward.
xoxo
Awele fick för sig att hon skulle laga mat ifrån sitt hemland - Nigeria. Hon och jag gick iväg och handlade (Olga var tvungen att dra för att hon skulle jobba) och sen så började hon laga mat. Shit, det var det starkaste jag nånsin ätit. Jag bad henne att inte göra såååå stark mat för jag klarar inte av det. Hon sa att det var okej, inget att oroa sig för, men vi måste ha heeeelt olika koncept på vad stark mat är. Det lustiga är att vi har en hel jumbo kastrull med hot rice. Vette fasen vad vi ska göra utav det =( Måste faktiskt säga att även om det var riktigt starkt, så var det gott. Mådde lite smått dåligt över att jag lämnade så mycket ris kvar på tallriken, men kunde inte äta upp, det var på tok för hett i munnen. Vattnet blev ånga i käften på mej =P
Nu ska Fredrik och jag kolla på nionde avsnittet utav Flash Forward.
xoxo
Kramer
Omg, omg, omg, The King is back... Skönt att man kan skämta bort sina grejer =) Ser fram emot det avsnittet trots att jag har lite svårt för Curb Your Enthusiasm.
Hade verkligen inte den blekaste om att Michael Richards är 60 bast. Shit...
Detta blir sista inlägget för idag. Nu blir det lite Scrubs sen hoppa i bingan för imorn är det universitetet som gäller.
xoxo
Link http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6140581.ab
Hade verkligen inte den blekaste om att Michael Richards är 60 bast. Shit...
Detta blir sista inlägget för idag. Nu blir det lite Scrubs sen hoppa i bingan för imorn är det universitetet som gäller.
xoxo
Link http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6140581.ab
Vem fan är Kissie?
Shit, så tröög man får vara på bloggvärlden. När jag satt och pingade min blogg förut, läste jag folks bloggar Några väldigt intressanta. Helt plötsligt ser jag att "Kissie Självmord" är populärast i sökningen och då undrade jag vad det var. Lät ju ganska drastiskt och dramatiskt. Gick in på den mest sökta linken, kollade folks bloggar och där fick jag reda på att Kissie existerar.
Självmordet kommer ifrån nån tjej som tydligen mått riktigt dåligt under en lång tid och svält sig till döds. Jag undrar hur fasen hon lyckades utan att folk skulle märka, speciellt familjen. I alla fall... enligt the suicider så hade hon på något sätt skyllt på Kissie. Denna bloggande tjej är tydligen väldigt provocerande och skriver saker som vissa folk, bland annat svaga, kan ta åt sig väldigt hårt. Kissie är tydligen rätt bra på att bland annat anmärka på folks tjockhet.
Kissie i helhet är bara en ung liten flicka på 18 år som är en karaktär. Den verkliga flickan heter Alexandra, 18 år och går på gymnasiet. Enligt henne är hon och Kissie helt olika personer. Hennes bloggkaraktär tjänar in pengar åt Alexandra och hennes blogg går ut på att provocera folk. Om ni nu skulle googla fram henne och bloggen, så kommer ni se och ni kommer också att få läsa folks reaktioner. Det är tydligt att folket som följer henne antingen älskar eller hatar henne. Det verkar mest vara hat eller snarare avundsjuka. Sen är ju folk riktigt duktiga på att bara hitta fel hos andra människor, kritisera och aldrig börja att kritisera sin egen person. I vilket fall... en stor procentdel utav hennes kommentarer är bara tragiska människor som bara skriver en massa skit. Alexandra måste tacka Kissie och hennes fans som hatar henne, det är ju dom som cashar in åt henne. Bra taktik tjejen =)
xoxo
Link: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5699060.ab
Självmordet kommer ifrån nån tjej som tydligen mått riktigt dåligt under en lång tid och svält sig till döds. Jag undrar hur fasen hon lyckades utan att folk skulle märka, speciellt familjen. I alla fall... enligt the suicider så hade hon på något sätt skyllt på Kissie. Denna bloggande tjej är tydligen väldigt provocerande och skriver saker som vissa folk, bland annat svaga, kan ta åt sig väldigt hårt. Kissie är tydligen rätt bra på att bland annat anmärka på folks tjockhet.
Kissie i helhet är bara en ung liten flicka på 18 år som är en karaktär. Den verkliga flickan heter Alexandra, 18 år och går på gymnasiet. Enligt henne är hon och Kissie helt olika personer. Hennes bloggkaraktär tjänar in pengar åt Alexandra och hennes blogg går ut på att provocera folk. Om ni nu skulle googla fram henne och bloggen, så kommer ni se och ni kommer också att få läsa folks reaktioner. Det är tydligt att folket som följer henne antingen älskar eller hatar henne. Det verkar mest vara hat eller snarare avundsjuka. Sen är ju folk riktigt duktiga på att bara hitta fel hos andra människor, kritisera och aldrig börja att kritisera sin egen person. I vilket fall... en stor procentdel utav hennes kommentarer är bara tragiska människor som bara skriver en massa skit. Alexandra måste tacka Kissie och hennes fans som hatar henne, det är ju dom som cashar in åt henne. Bra taktik tjejen =)
xoxo
Link: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5699060.ab
Vitiligo
Å nej, det verkar som om Michael Jacksons son fått samma sjukdom som han - Virtiligo, hudförändringar.
Länk: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6138404.ab
Länk: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6138404.ab
R.I.P Golf
So sad... man blir lite ledsen när man läser att dom ska lägga ner att tillverka Golf. Visserligen kommer dom att skapa andra modeller, men Golf är bara lite kult, man blir lite små ledsen.
Ska se till att köpa mig en Golf innan dom dör ut totalt =)
Link: http://www.aftonbladet.se/bil/article6137320.ab
Ska se till att köpa mig en Golf innan dom dör ut totalt =)
Link: http://www.aftonbladet.se/bil/article6137320.ab
Julmusten i Glasflaskan - Död
Åååå neeej, snälla, folk. Visst vill ni ha eran fina goda julmust i glasflaskor? Please, please panta era backar med glasflaskor IGÅÅÅR, nu går bra, men inte imorn. Hela produktionen hänger i en skörtråd om de inte får in glasflaskorna som samlar damm hemma hos folk eller i deras sommarstugor i tid. Åk ut till stugan, kolla om att är bra så att ni inte haft inbrott eller så och ta med er BACKARNA hem!
Julmust i plastflaska sucks, okej?
Link: http://www.aftonbladet.se/julshopping/article6131688.ab
Julmust i plastflaska sucks, okej?
Link: http://www.aftonbladet.se/julshopping/article6131688.ab
Arbetslöshet och Kris
Det går inte säga annat än att det är riktigt tråkigt. Så många människor som drabbas utav denna kris som i sin tur genererar arbetslöshet. Då pratar vi inte om enskilda personer, utan familjer som far illa åt.
Arbetslösheten är stor världen över, det går inte att göra så mycket åt den om man är ensam. När en sån här kris sker, drabbar den inte bara dig, utan skolor, företag, vården och allt som gör att vi går runt i vår vardag.
Jag sitter och läser på Aftonbladet om arbestlösheten samt chatten med Pernilla Åström och Mirja Jonson. Jag ville själv vara delaktig, fråga dem varför de inte tänker på att kanske flytta dit jobben finns, kanske utomlands? Tyvärr har jag ännu inte fått något svar. Efter att ha läst flera utav frågorna som ställts i chatten och svaren de har gett läsarna, blir jag lite små förvånad. Dom här två tjejerna säger att de är villiga att jobba som städare, men de är inte villiga att acceptera de förslag som folket ger dom via chatten. En utav frågorna de fick var om de hade sökt jobb på McDonalds, svaret var såklart nej. En annan person föreslog att de kunde utbilda sig till väktare eftersom det behövs folk till det och att vara tjej kan underlätta i och med att de är sällsynta inom det yrket. Svaret till det var ett nej, för att de ansåg sig inte vara väktare. Enligt Pernilla och Mirja, har de sökt över 100 jobb utan någon framgång. Jag förstår att man vill ha sitt liv, jobbet man drömt om, men man måste börja någonstans för att jobba sig uppåt, något jag också skrev i chatten, men gissa vad - no answer. Man kan inte förvänta sig att få drömjobbet så där på en gång, speciellt om man är 26 år och varit arbetslös i 10 utav dem, om ens CV inte är så där maffigt, ja då måste man börja någonstans.
Arbetslösheten suger om man får säga det på det viset. Det kommer aldrig någonsin vara roligt att söka jobb, speciellt när det inte är det jobbet man vill ha. Har man inga studier och ingen arbetslivserfarenhet, så kan man inte förvänta sig så väldans mycket. Fötterna på jorden och ett stort lycka till till Pernilla och Mirja. Hoppas att ni hittar något och att ni kan få börja leva som ni vill.
Monserrat
Link: http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeutanjobb/article6134698.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6135636.ab
Arbetslösheten är stor världen över, det går inte att göra så mycket åt den om man är ensam. När en sån här kris sker, drabbar den inte bara dig, utan skolor, företag, vården och allt som gör att vi går runt i vår vardag.
Jag sitter och läser på Aftonbladet om arbestlösheten samt chatten med Pernilla Åström och Mirja Jonson. Jag ville själv vara delaktig, fråga dem varför de inte tänker på att kanske flytta dit jobben finns, kanske utomlands? Tyvärr har jag ännu inte fått något svar. Efter att ha läst flera utav frågorna som ställts i chatten och svaren de har gett läsarna, blir jag lite små förvånad. Dom här två tjejerna säger att de är villiga att jobba som städare, men de är inte villiga att acceptera de förslag som folket ger dom via chatten. En utav frågorna de fick var om de hade sökt jobb på McDonalds, svaret var såklart nej. En annan person föreslog att de kunde utbilda sig till väktare eftersom det behövs folk till det och att vara tjej kan underlätta i och med att de är sällsynta inom det yrket. Svaret till det var ett nej, för att de ansåg sig inte vara väktare. Enligt Pernilla och Mirja, har de sökt över 100 jobb utan någon framgång. Jag förstår att man vill ha sitt liv, jobbet man drömt om, men man måste börja någonstans för att jobba sig uppåt, något jag också skrev i chatten, men gissa vad - no answer. Man kan inte förvänta sig att få drömjobbet så där på en gång, speciellt om man är 26 år och varit arbetslös i 10 utav dem, om ens CV inte är så där maffigt, ja då måste man börja någonstans.
Arbetslösheten suger om man får säga det på det viset. Det kommer aldrig någonsin vara roligt att söka jobb, speciellt när det inte är det jobbet man vill ha. Har man inga studier och ingen arbetslivserfarenhet, så kan man inte förvänta sig så väldans mycket. Fötterna på jorden och ett stort lycka till till Pernilla och Mirja. Hoppas att ni hittar något och att ni kan få börja leva som ni vill.
Monserrat
Link: http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeutanjobb/article6134698.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6135636.ab
To Be, or Not To Be - Big Bang
Lite så här halvsent, sitter jag och läser Aftonbladet på nätet. Där finner jag experimentet om återskapelsen från Big Bang. Många människor är rädda för att det kan innebära jordens undergång... men helt ärligt är jag inte det minsta rädd. Det är tusentals forskare som ligger bakom, så det känns inte som att det är något som man borde vara rädd för. Men, men... det är ju ens personliga tanke. Andra tänker ju inte likadant. Vet inte om det stämmer, men har för mig att förra gången de skulle försöka, så var det en tjej i Indien (?) som tog livet utav sig för att hon var livrädd för att uppleva "jordens undergång". Mja... säg ni vad ni tycker... tror, är det okej att leka med elden?
Monserrat
Artikeln hittar ni här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6131567.ab
Monserrat
Artikeln hittar ni här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6131567.ab
Exhausted
After a short day, the dance class takes over my body. My paws hurts and I´m sitting like a dough on the couch.
I´ve been kind of into FarmVille, I know many people hate it, I did in the beginning. It took me a while to understand whyyyyyyyyyy you want to commit to a game like that. It was kind of easy in the beginning... you could go in there whenever you wanted, not much cash involved, not many things to grow. But then... it just got bigger and bigger. Now I have to schedule some days for that. It´s sick, but still fun.
After moving my blog to here, I noticed that you can add some widgets. One of the ones I added is SocialVibe. A good widget that allows you to help without much effort. Just simply care enough to click on the widget and just answer som extremely short questions. By DOING that, you contribute to help the earth. That´s amazing. I´ve been klicking like an idiot =P
Ok guys... this is my contribution to you for this moment.
See ya in a while
xoxo
I´ve been kind of into FarmVille, I know many people hate it, I did in the beginning. It took me a while to understand whyyyyyyyyyy you want to commit to a game like that. It was kind of easy in the beginning... you could go in there whenever you wanted, not much cash involved, not many things to grow. But then... it just got bigger and bigger. Now I have to schedule some days for that. It´s sick, but still fun.
After moving my blog to here, I noticed that you can add some widgets. One of the ones I added is SocialVibe. A good widget that allows you to help without much effort. Just simply care enough to click on the widget and just answer som extremely short questions. By DOING that, you contribute to help the earth. That´s amazing. I´ve been klicking like an idiot =P
Ok guys... this is my contribution to you for this moment.
See ya in a while
xoxo
London Life
Yeap... So here´s London. A new and different life from the ones I´ve been experiencing so far. Everything happened so fast and my time for reaction was almost non-existing.
After leaving California, a lot of things happened. First we moved back to Sweden for a couple of weeks, then we had to prepare ourselves to the new upcoming life in London. So far, so good. Some things vary a lot from California. The food, people, climate, beach, deserts, mountains and so on. I can´t lie, I miss that life incredibly much, but I´m trying to do the best I can over here.
London is a quite nice city. It´s like you see on TV and through the rest of media. Musicals all over the place, rain all over the place and car on the wrong side, all over the place. Ohh.. yeah, can´t really forget the buses, yes, they´re 2 stories, red and they´re also on the wrong side of the road =P
Anyways... after living in a room for 8 days, we moved in to our own "flat"m our apartment. It´s a basement apartment with our own garden. It´s very sweet, me likes it a lot. The only thing... yeah there´s a but... is that it doesn´t have any windows =( =( =( BUUUUT, we have a window door out to the garden. So we have some day light by the door =P
Since it´s kind of impossible to upload pictures for the reason that it will take up too much space, I can refer you to my facebook, where all my pictures are. Also another site called Bilddagboken. You can find both sites to the right.
So this is it for now about this =)
xoxo
After leaving California, a lot of things happened. First we moved back to Sweden for a couple of weeks, then we had to prepare ourselves to the new upcoming life in London. So far, so good. Some things vary a lot from California. The food, people, climate, beach, deserts, mountains and so on. I can´t lie, I miss that life incredibly much, but I´m trying to do the best I can over here.
London is a quite nice city. It´s like you see on TV and through the rest of media. Musicals all over the place, rain all over the place and car on the wrong side, all over the place. Ohh.. yeah, can´t really forget the buses, yes, they´re 2 stories, red and they´re also on the wrong side of the road =P
Anyways... after living in a room for 8 days, we moved in to our own "flat"m our apartment. It´s a basement apartment with our own garden. It´s very sweet, me likes it a lot. The only thing... yeah there´s a but... is that it doesn´t have any windows =( =( =( BUUUUT, we have a window door out to the garden. So we have some day light by the door =P
Since it´s kind of impossible to upload pictures for the reason that it will take up too much space, I can refer you to my facebook, where all my pictures are. Also another site called Bilddagboken. You can find both sites to the right.
So this is it for now about this =)
xoxo
Bye Cali x´(
So, I got there, got to know you and now I left you for kind of no reason. Well yeah, I had a big reason - money issues.
This doesn´t mean I won´t be back, I´ll be back in no time and I´m gonna be with aaaaalll my beloved friends over there. It´s only 3 yrs.
Save me a spot =)
This doesn´t mean I won´t be back, I´ll be back in no time and I´m gonna be with aaaaalll my beloved friends over there. It´s only 3 yrs.
Save me a spot =)
Uppdatera lite grann då =)
Var inne och kikade på min vän Annas blogg (http://akblom.blogspot.com/) och tycker att hon är så flitig med sitt bloggande, precis som jag i början hehe... man kanske ska skriva lite nytt... i alla fall sånt som spelar lite roll =).
Kan berätta att jag har lämnat mit underbara Cali, med ett brustet hjärta och massa sorg så har jag tagit mig tillbaks till Europe liksom... lite små tråkigt, men så är det. Ni vet ju hur det är nu efter allt jag skrev om amerikanska utbildningssystemet. För tillfället är jag i Sverige, hos brorsan, men vi drar oss till Örebro inom kort. Kom hem i onsdags. Vi har verkligen haft en tuff och hård period. Sälja saker, städa, säga hej då till vännerna och till Luna. Den tjejen, den tjejen alltså... hon visste vad som skulle hända den morgonen vi skulle säga hej då. Hon visste, hon satte sig framför mig och började prata som aldrig förr. hon kramades och var ledsen. Underbara hund, shit vad jag saknar dig, du känns som min, som våra andra hundar.
Något annat som är lite trevligare är att både Fredrik och jag flyttar till London den 15 september. Vi har båda kommit in på London Metropolitan University. Vi kom faktiskt in på 3 skolor var utav 5 sökta. Tycker det är rätt bra det - stor smiley på det =D
England... varför Englang? Jo därför att universitetsutbildningen kostar lika mycket för europeer som collegeutbildningen för internationella studenter i USA. Därför har vi valt England... dessutom är en kandidat examen bara 3 år och man pluggar bara de ämnen man specialicerar sig i.
Så... London here we come... men shit vad depp man kommer bli på vädret. Därför är det bra att ha en plan efter man tagit examen - CALIIIIIIIIIII, yeeey.
Det ska bli kul att leta lägenhet och allt sånt där trams vi fick gå igenom i Santa Monica för lite över ett år sen. Då var det inte speciellt kul för att vi inte visste hur saker och ting skulle se ut, bli. Nu vet vi hur stressen och allt sånt blir, så nu är man förberedd - kul =)
Önska oss lycka till.
Kan berätta att jag har lämnat mit underbara Cali, med ett brustet hjärta och massa sorg så har jag tagit mig tillbaks till Europe liksom... lite små tråkigt, men så är det. Ni vet ju hur det är nu efter allt jag skrev om amerikanska utbildningssystemet. För tillfället är jag i Sverige, hos brorsan, men vi drar oss till Örebro inom kort. Kom hem i onsdags. Vi har verkligen haft en tuff och hård period. Sälja saker, städa, säga hej då till vännerna och till Luna. Den tjejen, den tjejen alltså... hon visste vad som skulle hända den morgonen vi skulle säga hej då. Hon visste, hon satte sig framför mig och började prata som aldrig förr. hon kramades och var ledsen. Underbara hund, shit vad jag saknar dig, du känns som min, som våra andra hundar.
Något annat som är lite trevligare är att både Fredrik och jag flyttar till London den 15 september. Vi har båda kommit in på London Metropolitan University. Vi kom faktiskt in på 3 skolor var utav 5 sökta. Tycker det är rätt bra det - stor smiley på det =D
England... varför Englang? Jo därför att universitetsutbildningen kostar lika mycket för europeer som collegeutbildningen för internationella studenter i USA. Därför har vi valt England... dessutom är en kandidat examen bara 3 år och man pluggar bara de ämnen man specialicerar sig i.
Så... London here we come... men shit vad depp man kommer bli på vädret. Därför är det bra att ha en plan efter man tagit examen - CALIIIIIIIIIII, yeeey.
Det ska bli kul att leta lägenhet och allt sånt där trams vi fick gå igenom i Santa Monica för lite över ett år sen. Då var det inte speciellt kul för att vi inte visste hur saker och ting skulle se ut, bli. Nu vet vi hur stressen och allt sånt blir, så nu är man förberedd - kul =)
Önska oss lycka till.
Mjaha...
Mjooo,mjaa, mjee eller neej. Jag vet inte riktigt omjag ska ha kvar bloggsidan. Tar mig inte tiden till att skriva eftersom det faktiskt inte är många eller knappt några som läser. Jag kommer ihåg när jag bloggade flitigt och jag hade 800 besökare per dag, men det tar för mycket energi, sån energi jag inte har eller vill ha pga att öken statistiken i min blogg.
Till er som läst mig så kan jag berätta att jag är i fullgång för universitet i England. Jag har insett att den amerikanska drömmen enbart innebär att komma hit under andra omständigheter än studier. Som internationellstudent så har man inte mycket man kan göra, inte många rättigheter och arbete ska vi inte ens tala om. Ekonomin är ju som den är och den lär knappast ge oss fler arbetstimmar om vi skulle få för oss att arbeta inom campus.
I vilket fall... jag har fått reda på att studera i England (säkert inte alla universitet) är billigare i och med att man är europeisk medborgare. Dessutom är teatern född i England och det är närmre hem. Jag är i alla fall stolt över att jag tog mig mödan, energin och tiden att fullfölja en utav mina drömmar som var att ta mig till Kalifornien och studera. Nu har jag gjort det, jagat och hittat min dröm. Nu måste jag bara jaga och hitta min verklighet. Tanken var från början att plugga i fyra år - 2 år på college och 2 år på universitet.
Fr.o.m. nästa termin så kommer de att höja skolavgiften till $241 per unit och vi måste läsa minst 12 units. Amerikanarna betalar runt $20 per unit, absurdt va? Ändå får vi inte välja kurser än, det är amerikanarna som går före och vi får minst att säga till om fastän vi pröjsar mer än vad några andra gör. Andra tanken var att göra klart 2 år på college och gå ut med en AA degree. Denna degree ger oss ingenting någon annanstans. Vi kan bara fortsätta på den i amerikanskt skolsystem och det innebär att vi aldrig någonsin (innan vi blivit utbildade) kommer att ha råd att betala runt $35 000 per år (och detta är ändå inte en utav de dyraste skolorna). Så... vad ska vi med en AA degree till om vi ändå inte kan avsluta den så att den blir en BA degree (kandidat) pga att CSN inte vill eller kan ge ut så mycket lån och bidrag?
Nej hörrni... det är svårt. Om jag ska säga ärligt så känner jag mig ganska lurad utav CIS (organisationen som hjälpte mig med skolan här). De målade upp en färgglad tavla om att allt var möjligt, vi kunde jobba inom och utanför campus vilket är fail, otroligt fel. Vi skulle kunna stanna kvar ett år efter att vi blivit klara med colleget men det är bara genom en internship och det betyder att man inte får betalt, man är voluntär. Hur ska man då leva, betala hyra? Sen sa de också att efter ett år som man pluggat så kan man jobba utanför campus, vilket i sig är rätt, men när vi var och frågade angående work permit så sa de att det var rätt så uteslutet att vi som svenskar skulle få jobba utanför campus efter året. I och med att vi "bevisat" att vi kan betala för skolan (genom CSN) så är chansen rätt fett stor att vi inte får den... dessutom kostar det $340 per person eller liknande och det tar tre månader att få det. Så... vi får först söka i september, få det i december, komma tillbaks till vårterminen och plugga och KANSKE, bara kanske få jobb och bara KANSKE komma upp i den summan med pengar som man redan betalat ut, dvs $340 per person.
Ta det inte fel... USA är ett bra land om man kommer under andra omständigheter eller om man kommer från en rik familj. Det omvandlades till ett fel läge nu när ekonomin brast i höstas så att det är ganska svårt att ta sig runt. Skolavgiften höjdes med nästan 50% och dom 50%:en får vi inte utav CSN, utan dom baserar våra lån och bidrag från den perioden då ansökan gjordes vilket var förra våren då dollarn stod i 5.9 kr. Den gick senare upp til 9.4 kr. Vår hyra gick i princip upp med nästan 5000 SEK bara genom kronans och dollarns rörlighet.
OM möjligheten finns till hösten att få påbörja min BA degree (kandidat examen) som kommer att ta tre år i England, då tar jag den. Då finns det ingen vits med att jag ska gå kvar ett år till, spendera 140 000 SEK på ett extra år som inte kommer att ge mig mycket i form av ett dokument att presentera, så är det inte värt det. Jag hoppas innerligt att det går bra, jag blir antagen och att det stämmer helt det där med EU och pengar. I vilket fall... skulle jag bli antagen så skulle jag kämpa rumpan av mig för att få det att gå runt. Jag har hört att om man blir antagen men nekar, så blir man garanterad en plats till året därpå. Skulle det vara fallet så skulle jag kunna jobba i ett helt år, kanske i Norge, vad vet jag. Någonstans där man kan få ihop lite cash så att man kan bidra med CSN´s klumpsumma.
Bara för att situationen är som den är så innebär det inte att jag aldrig mer vill komma tillbaka hit... kanske bara med ett bra papper i handen, arbetstillstånd och så. På så vis skulle färgerna i tavlan som CIS målade, se bättre ut. USA är ju ändå ett kuligt land, det har mycket att berätta och erbjuda om man befinner sig i rätt sists. Sen ska vi inte tala om hur vackert det är överallt... ni vet Grand Canyon och såna ställen.
För övrigt... ja skolan går ju på. Det börjar bli riktigt intensivt. Det finns en lektion som får mig att vilja kräkas och det är på grund av flera anledningar. Det är amerikansk ras historia, slavar, immigration och racism. Det är helt in i helskottas idiotiskt... att det finns sådan självklar racism överallt, bland alla, företag, folk, barn - allt. Visserligen är den inte öppen men bara tanken att man vet om den får en att bli sjuk. Andra grejen som får mig att bli kokobäng är att läraren själv är elev (Ph.D aka doktorand eller nåt liknande) i historia och hon är ju en väldans massa år i förväg om man jämför med oss men hon undervisar oss och testar oss som om vi vore i hennes nivå. Vi har ju en del elever i klassen som är som Fredrik och jag, invandrare, vi hänger inte med i den takten hon pratar. Jag försökte få henne att förstå det men den kvinnan har ingen ödmjukhet i kroppen. Svaret till mig var att jag skulle söka mig till de andra internationella studenterna och se vad de har förstått eller att spela in henne. Vilken skillnad skulle det göra om jag ändå inte förstår vad hon säger. Sen så fick 20 IG, 18 G, 11 VG och 1 MVG på provet. Verkar det inte lite knäppt? Att så många total frakaserar på provet? Själv var jag en utav de som fick IG, men arbetade upp mig till ett G. Jag har försökt en annan taktik inför morgondagens prov så jag hoppas att det går bättre. Hennes motto är att vara finurlig, alternativen ska vara så lika som möjligt för att vi inte ska ha nån chans.
Ja ja... nog om dryga grejer... jag är glad och jag kämpar på. Det var mitt första dåliga betyg sedan jag gick i 8:an på högstadiet. Nu ska jag läsa någonting som älsklingen skrivit och sen ska jag göra mig i ordning för att gå till skolan.
Jag ser fram emot att komma hem.... ååååh ni anar inte hur många och vilka slags jobb jag sökt till sommaren. Jag hoppas att jag får napp någonstans.
Kramar kramar kramar
Monserrat
Till er som läst mig så kan jag berätta att jag är i fullgång för universitet i England. Jag har insett att den amerikanska drömmen enbart innebär att komma hit under andra omständigheter än studier. Som internationellstudent så har man inte mycket man kan göra, inte många rättigheter och arbete ska vi inte ens tala om. Ekonomin är ju som den är och den lär knappast ge oss fler arbetstimmar om vi skulle få för oss att arbeta inom campus.
I vilket fall... jag har fått reda på att studera i England (säkert inte alla universitet) är billigare i och med att man är europeisk medborgare. Dessutom är teatern född i England och det är närmre hem. Jag är i alla fall stolt över att jag tog mig mödan, energin och tiden att fullfölja en utav mina drömmar som var att ta mig till Kalifornien och studera. Nu har jag gjort det, jagat och hittat min dröm. Nu måste jag bara jaga och hitta min verklighet. Tanken var från början att plugga i fyra år - 2 år på college och 2 år på universitet.
Fr.o.m. nästa termin så kommer de att höja skolavgiften till $241 per unit och vi måste läsa minst 12 units. Amerikanarna betalar runt $20 per unit, absurdt va? Ändå får vi inte välja kurser än, det är amerikanarna som går före och vi får minst att säga till om fastän vi pröjsar mer än vad några andra gör. Andra tanken var att göra klart 2 år på college och gå ut med en AA degree. Denna degree ger oss ingenting någon annanstans. Vi kan bara fortsätta på den i amerikanskt skolsystem och det innebär att vi aldrig någonsin (innan vi blivit utbildade) kommer att ha råd att betala runt $35 000 per år (och detta är ändå inte en utav de dyraste skolorna). Så... vad ska vi med en AA degree till om vi ändå inte kan avsluta den så att den blir en BA degree (kandidat) pga att CSN inte vill eller kan ge ut så mycket lån och bidrag?
Nej hörrni... det är svårt. Om jag ska säga ärligt så känner jag mig ganska lurad utav CIS (organisationen som hjälpte mig med skolan här). De målade upp en färgglad tavla om att allt var möjligt, vi kunde jobba inom och utanför campus vilket är fail, otroligt fel. Vi skulle kunna stanna kvar ett år efter att vi blivit klara med colleget men det är bara genom en internship och det betyder att man inte får betalt, man är voluntär. Hur ska man då leva, betala hyra? Sen sa de också att efter ett år som man pluggat så kan man jobba utanför campus, vilket i sig är rätt, men när vi var och frågade angående work permit så sa de att det var rätt så uteslutet att vi som svenskar skulle få jobba utanför campus efter året. I och med att vi "bevisat" att vi kan betala för skolan (genom CSN) så är chansen rätt fett stor att vi inte får den... dessutom kostar det $340 per person eller liknande och det tar tre månader att få det. Så... vi får först söka i september, få det i december, komma tillbaks till vårterminen och plugga och KANSKE, bara kanske få jobb och bara KANSKE komma upp i den summan med pengar som man redan betalat ut, dvs $340 per person.
Ta det inte fel... USA är ett bra land om man kommer under andra omständigheter eller om man kommer från en rik familj. Det omvandlades till ett fel läge nu när ekonomin brast i höstas så att det är ganska svårt att ta sig runt. Skolavgiften höjdes med nästan 50% och dom 50%:en får vi inte utav CSN, utan dom baserar våra lån och bidrag från den perioden då ansökan gjordes vilket var förra våren då dollarn stod i 5.9 kr. Den gick senare upp til 9.4 kr. Vår hyra gick i princip upp med nästan 5000 SEK bara genom kronans och dollarns rörlighet.
OM möjligheten finns till hösten att få påbörja min BA degree (kandidat examen) som kommer att ta tre år i England, då tar jag den. Då finns det ingen vits med att jag ska gå kvar ett år till, spendera 140 000 SEK på ett extra år som inte kommer att ge mig mycket i form av ett dokument att presentera, så är det inte värt det. Jag hoppas innerligt att det går bra, jag blir antagen och att det stämmer helt det där med EU och pengar. I vilket fall... skulle jag bli antagen så skulle jag kämpa rumpan av mig för att få det att gå runt. Jag har hört att om man blir antagen men nekar, så blir man garanterad en plats till året därpå. Skulle det vara fallet så skulle jag kunna jobba i ett helt år, kanske i Norge, vad vet jag. Någonstans där man kan få ihop lite cash så att man kan bidra med CSN´s klumpsumma.
Bara för att situationen är som den är så innebär det inte att jag aldrig mer vill komma tillbaka hit... kanske bara med ett bra papper i handen, arbetstillstånd och så. På så vis skulle färgerna i tavlan som CIS målade, se bättre ut. USA är ju ändå ett kuligt land, det har mycket att berätta och erbjuda om man befinner sig i rätt sists. Sen ska vi inte tala om hur vackert det är överallt... ni vet Grand Canyon och såna ställen.
För övrigt... ja skolan går ju på. Det börjar bli riktigt intensivt. Det finns en lektion som får mig att vilja kräkas och det är på grund av flera anledningar. Det är amerikansk ras historia, slavar, immigration och racism. Det är helt in i helskottas idiotiskt... att det finns sådan självklar racism överallt, bland alla, företag, folk, barn - allt. Visserligen är den inte öppen men bara tanken att man vet om den får en att bli sjuk. Andra grejen som får mig att bli kokobäng är att läraren själv är elev (Ph.D aka doktorand eller nåt liknande) i historia och hon är ju en väldans massa år i förväg om man jämför med oss men hon undervisar oss och testar oss som om vi vore i hennes nivå. Vi har ju en del elever i klassen som är som Fredrik och jag, invandrare, vi hänger inte med i den takten hon pratar. Jag försökte få henne att förstå det men den kvinnan har ingen ödmjukhet i kroppen. Svaret till mig var att jag skulle söka mig till de andra internationella studenterna och se vad de har förstått eller att spela in henne. Vilken skillnad skulle det göra om jag ändå inte förstår vad hon säger. Sen så fick 20 IG, 18 G, 11 VG och 1 MVG på provet. Verkar det inte lite knäppt? Att så många total frakaserar på provet? Själv var jag en utav de som fick IG, men arbetade upp mig till ett G. Jag har försökt en annan taktik inför morgondagens prov så jag hoppas att det går bättre. Hennes motto är att vara finurlig, alternativen ska vara så lika som möjligt för att vi inte ska ha nån chans.
Ja ja... nog om dryga grejer... jag är glad och jag kämpar på. Det var mitt första dåliga betyg sedan jag gick i 8:an på högstadiet. Nu ska jag läsa någonting som älsklingen skrivit och sen ska jag göra mig i ordning för att gå till skolan.
Jag ser fram emot att komma hem.... ååååh ni anar inte hur många och vilka slags jobb jag sökt till sommaren. Jag hoppas att jag får napp någonstans.
Kramar kramar kramar
Monserrat
Stupidiest system ever
I can´t really understand some stuff. You know when some people, leaders from school tells you that you have to do certain stuff to do, like for example to go to Health Center ON CAMPUS whenever you´re sick. Anyway, you go there because it´s the only place you´re allowed to go to when you´re ill (at the very first, before seeing a reeeeeeal doc). If you´re missing class, you have to have a doc´s note to tell I`M DYING for God´s sake. When you´re at Health Center, they take your temp and pulls up your mouth and wants you to say "aaaaaaaahhhh". Whenever you´ve done that, when they´ve realized your bad as hell and death is almost waiting for you on the next block, they say; "Oh well we don´t give notes". - W0000000000000t??? Wtf... are you telling me I dragged myself 6 blocks to school in this condition to hear this when I have sweat, fever, death, sweat, fever and more death - but the last one you don´t want it for you, you want it for THEM. I´m telling them how I´m going to be supposed to recieve a damn note to spread it on my professor´s faces to tell that I actually have been super sick and on that I had to expose myself into hard winds and more fever to get none note? Jeeeeeeeez, give me a break. I signed a certificate where they CAN tell the professor that I have been at the center and that I was sick, but they don´t tell what´s wrong and this is IF the professor calls to make sure that I was there.
I got this super nice e-mail where my prof. says that it´s not her problem to find out weather I´m ill or not. I must leave a note and that´s it. Come on... how am I going to do that, there are no doctors or notes at Health Center. I understand that it´s not her job, but come on. If I gave so much information on my e-mail to her and the rest of the instructors, it´s because I´m telling the truth. Otherwise, I wouldn´t bother to first write the stupid e-mail, two, put the name of the nurse and three, tell them that they told me to tell them to call them. Understand? Fuck, stupid system.
I´m still feeling like a donkey´s ass and I still have no note for nobody. This sucks. I can´t go to a "real" doctor either, because this stupid system results in a huge amount of money and it´s not worth it for a flu. Yeah, I have the flu, the bitchiest flu ever with no paper that allows me to have the flu or to have headaches - migraine. I just have to sit on my butt, waiting for nothing.
Pleasant day, huh?
Monserrat
I got this super nice e-mail where my prof. says that it´s not her problem to find out weather I´m ill or not. I must leave a note and that´s it. Come on... how am I going to do that, there are no doctors or notes at Health Center. I understand that it´s not her job, but come on. If I gave so much information on my e-mail to her and the rest of the instructors, it´s because I´m telling the truth. Otherwise, I wouldn´t bother to first write the stupid e-mail, two, put the name of the nurse and three, tell them that they told me to tell them to call them. Understand? Fuck, stupid system.
I´m still feeling like a donkey´s ass and I still have no note for nobody. This sucks. I can´t go to a "real" doctor either, because this stupid system results in a huge amount of money and it´s not worth it for a flu. Yeah, I have the flu, the bitchiest flu ever with no paper that allows me to have the flu or to have headaches - migraine. I just have to sit on my butt, waiting for nothing.
Pleasant day, huh?
Monserrat
Tillbaka i Los Angeles
Tjopp
Nu är vi tillbaka i LA med den värsta jetlagen någonsin. Det är sickt. Igår kväll så blev vi extremt super trötta vid åtta snåret på kvällen så vi sov, satte klockan på 21:00 för att kolla på det två timmar långa Grey´s Anatomy avsnittet. Klockan ringde och vi stängde av. Fredrik frågade om jag skulle kolla och jag sa nej. Sen konstaterade han att jag kunde streama avsnitten på nätet och det lät bra så vi gick och la oss. Vi sov från 20:00 till 05:40 då Fredrik sa att han skulle gå upp. Jag frågade om han var helt kokobäng... mena klockan var ju inte ens sex! Han hade tydligen legat och dragit sig i ca 2 h. Gaaaaaaaaaahhhh vi gick upp... kollade på Family Guy och sen på Pineapple Express. Efter det gjorde vi inte mycket mer. Vi ordnade min bilddagbok så att jag kunde skicka efter jagböckerna men deras shystem loggade ut en hela tiden så allt jobb var förgäves. Vi namngav 64 bilder 2 ggr med beskrivning som ska vara med i boken men skitsystemet krånglade hela tiden. Guuuud så arg jag var. Det var inte första gången heller, det har hänt förr, för ca 2 veckor sen.
Nu sitter jag här och lyssnar på Chris Rea - Driving Home For Christmas. Den bara kom upp på Spotify... bra att skapa julstämning långt i förväg. Fredrik står och diskar dom där grejerna som man inte kan ta i diskmaskinen. Jag fixade den förut och la upp en massa frukt i frukstkålen.
Vi har faktiskt hunnit med att äta frukost och lunch innan 12 snåret. Snart ska vi laga lite middag men det blir nog nåt mildare som en go sallad.
Om en stund så kommer Annaa och Jonas förbi och vi ska bara dega hela kvällen. Det är en degdag faktiskt... smått rått och det har precis börjat regna igen. När vi kom hem häromdan så var det okej väder... iofs det var ju mörkt men i onsdags så var det solsken och varmt. Igår regnade det heeeela tiden och idag har det som sagt bara varit rått.
I onsdagskväll så träffade jag Nathalie, min gymnasie klasskompis. Hon har flyttat hit med två kompisar, Hanna och Frida. Världen är bra liten. Hanna är min kollegas syster. När jag var på jobbet och hälsade på så sa han att hans syster skulle hit men det blev inget mer med det. Jag tyckte att det verkade skoj för henne men jag hade ingen aning om vem det var. Plötsligt sitter jag hemma hos dem (här på Pico Lanai, de bor också här) och pratar om jobb och grejer. Då sa hon att hennes bror jobbar på samma ställe som jag och då klickade det. Hahaha världen är bra liten.
På kvällen satt vi och pratade lite hos oss med dem och Annaa, Jonas, och Alex. Sen tog vi taxi ner till Main för att gå in på Cirlce. Vi dansade och hade skoj. Åkte sen hem när dom stängde och hade efterfest hos Alex, han bor också här - mitt framför oss.
Nu ska jag sätta mig med Älskling och bara vara.
Ha det så länge
Monserrat
Nu är vi tillbaka i LA med den värsta jetlagen någonsin. Det är sickt. Igår kväll så blev vi extremt super trötta vid åtta snåret på kvällen så vi sov, satte klockan på 21:00 för att kolla på det två timmar långa Grey´s Anatomy avsnittet. Klockan ringde och vi stängde av. Fredrik frågade om jag skulle kolla och jag sa nej. Sen konstaterade han att jag kunde streama avsnitten på nätet och det lät bra så vi gick och la oss. Vi sov från 20:00 till 05:40 då Fredrik sa att han skulle gå upp. Jag frågade om han var helt kokobäng... mena klockan var ju inte ens sex! Han hade tydligen legat och dragit sig i ca 2 h. Gaaaaaaaaaahhhh vi gick upp... kollade på Family Guy och sen på Pineapple Express. Efter det gjorde vi inte mycket mer. Vi ordnade min bilddagbok så att jag kunde skicka efter jagböckerna men deras shystem loggade ut en hela tiden så allt jobb var förgäves. Vi namngav 64 bilder 2 ggr med beskrivning som ska vara med i boken men skitsystemet krånglade hela tiden. Guuuud så arg jag var. Det var inte första gången heller, det har hänt förr, för ca 2 veckor sen.
Nu sitter jag här och lyssnar på Chris Rea - Driving Home For Christmas. Den bara kom upp på Spotify... bra att skapa julstämning långt i förväg. Fredrik står och diskar dom där grejerna som man inte kan ta i diskmaskinen. Jag fixade den förut och la upp en massa frukt i frukstkålen.
Vi har faktiskt hunnit med att äta frukost och lunch innan 12 snåret. Snart ska vi laga lite middag men det blir nog nåt mildare som en go sallad.
Om en stund så kommer Annaa och Jonas förbi och vi ska bara dega hela kvällen. Det är en degdag faktiskt... smått rått och det har precis börjat regna igen. När vi kom hem häromdan så var det okej väder... iofs det var ju mörkt men i onsdags så var det solsken och varmt. Igår regnade det heeeela tiden och idag har det som sagt bara varit rått.
I onsdagskväll så träffade jag Nathalie, min gymnasie klasskompis. Hon har flyttat hit med två kompisar, Hanna och Frida. Världen är bra liten. Hanna är min kollegas syster. När jag var på jobbet och hälsade på så sa han att hans syster skulle hit men det blev inget mer med det. Jag tyckte att det verkade skoj för henne men jag hade ingen aning om vem det var. Plötsligt sitter jag hemma hos dem (här på Pico Lanai, de bor också här) och pratar om jobb och grejer. Då sa hon att hennes bror jobbar på samma ställe som jag och då klickade det. Hahaha världen är bra liten.
På kvällen satt vi och pratade lite hos oss med dem och Annaa, Jonas, och Alex. Sen tog vi taxi ner till Main för att gå in på Cirlce. Vi dansade och hade skoj. Åkte sen hem när dom stängde och hade efterfest hos Alex, han bor också här - mitt framför oss.
Nu ska jag sätta mig med Älskling och bara vara.
Ha det så länge
Monserrat
Sista dagarna
Wow... det har gått fort, jäääkligt fort. I förr igår härjade vi runt hemma hos Fredrik och hans familj och hyade det riktigt trevligt... vi ska inte snacka om hur god maten var. Ahhhhh.
Igår plockade vi i ordning och packade bilen. Smockad liten ford mondeo med 3 stora väskor och två små, två stora IKEA påsar och en massa småbus till plock plus 2 hundar och 5 personer. Tacka fan att det var jag som körde, hehehe, jag hade väl den bästa platsen =P
Idag eller snarare igår (nu är ju klockan mitt i natten) så hjälpte vi bror och hans tjej att flytta från Solna till Nacka. Det har varit en massa plock och städa samt bära och flytta på allt. Nu sitter jag här i den nya lägenheten som by the way har världens utsikt över Järlasjön. Man blir helt absurd utav att bara titta ut på utsikten.... gaaaaaaaaaaah. Nu är allt bra iaf. Tog bilen och letade rätt på Makedonkan och det blev en sen lunch runt midnatt snåret, ja vi hade bara ätit frukost och en halvtaskig IKEA macka/korv. Jag tänker nog gå och lägga mig och sova ut lite. Imorn är sista dagen med familjen och det finns fortfarande lite saker att göra här i lägenheten.
Vi åker på tisdag förmiddag och kommer fram på tisdag kväll till Los Angeles. Det kommer att bli riktigt jobbigt eftersom man nu vant sig att vara hemma igen och vara med busorna hela tiden. Familjen kommer jag att sakna väldigt mycket. Flickorna ska vi inte prata om. Det kommer också bli skönt att komma hem till lägenheten och till värmen. Är det något jag sett fram emot så är det faktiskt vädret hehe.
Gott folk, nu ska jag gå och knyta mig. Vi hörs nog åter efter tisdag.
Baj baj
Monserrat
Igår plockade vi i ordning och packade bilen. Smockad liten ford mondeo med 3 stora väskor och två små, två stora IKEA påsar och en massa småbus till plock plus 2 hundar och 5 personer. Tacka fan att det var jag som körde, hehehe, jag hade väl den bästa platsen =P
Idag eller snarare igår (nu är ju klockan mitt i natten) så hjälpte vi bror och hans tjej att flytta från Solna till Nacka. Det har varit en massa plock och städa samt bära och flytta på allt. Nu sitter jag här i den nya lägenheten som by the way har världens utsikt över Järlasjön. Man blir helt absurd utav att bara titta ut på utsikten.... gaaaaaaaaaaah. Nu är allt bra iaf. Tog bilen och letade rätt på Makedonkan och det blev en sen lunch runt midnatt snåret, ja vi hade bara ätit frukost och en halvtaskig IKEA macka/korv. Jag tänker nog gå och lägga mig och sova ut lite. Imorn är sista dagen med familjen och det finns fortfarande lite saker att göra här i lägenheten.
Vi åker på tisdag förmiddag och kommer fram på tisdag kväll till Los Angeles. Det kommer att bli riktigt jobbigt eftersom man nu vant sig att vara hemma igen och vara med busorna hela tiden. Familjen kommer jag att sakna väldigt mycket. Flickorna ska vi inte prata om. Det kommer också bli skönt att komma hem till lägenheten och till värmen. Är det något jag sett fram emot så är det faktiskt vädret hehe.
Gott folk, nu ska jag gå och knyta mig. Vi hörs nog åter efter tisdag.
Baj baj
Monserrat
Söndagsskola...
Ja, idag har jag lärt mig att köra riktigt försiktigt i dimma med snöblandat regn fast mest hård snö mot rutan och backen som ersätter snön som låg där innan den smälte så fort den nya snön landade.
Fredrik och jag åkte till Madeleine, en vän, och åt middag. Vi åt riktigt god mat och tjattrade på rätt bra. Pratade lite om allt som hänt under det halvåret vi inte setts sen så åkte vi hem. Vägen hem var rätt dryg. Visserligen drog vi igång laptopen med lite music och så och det var trevligt. Fredrik spelade spindelharpan medan jag körde. Det var riktigt äckligt blött och allmänt wuuuuaaahhh väder. Inte har det gått och blivit bättre heller. Ush... va fasen kan det inte bara sjunka lite i tempen, typ en eller två grader så att det faktiskt KAN snöa. Bahhhhhhhhhhhhhh, *morr*
Nu på kvällen så har vi tjockat oss med kebab. Sen råkade vi handla 1½ kg godis på MAXI (hallå det kostade ju ändå 39.-/kg). Kollade på film och nu är vi belåtna i de flesta sinnen. Alla sitter nu med en varsin dator och är oootroooligt sociala =P
Monserrat
Fredrik och jag åkte till Madeleine, en vän, och åt middag. Vi åt riktigt god mat och tjattrade på rätt bra. Pratade lite om allt som hänt under det halvåret vi inte setts sen så åkte vi hem. Vägen hem var rätt dryg. Visserligen drog vi igång laptopen med lite music och så och det var trevligt. Fredrik spelade spindelharpan medan jag körde. Det var riktigt äckligt blött och allmänt wuuuuaaahhh väder. Inte har det gått och blivit bättre heller. Ush... va fasen kan det inte bara sjunka lite i tempen, typ en eller två grader så att det faktiskt KAN snöa. Bahhhhhhhhhhhhhh, *morr*
Nu på kvällen så har vi tjockat oss med kebab. Sen råkade vi handla 1½ kg godis på MAXI (hallå det kostade ju ändå 39.-/kg). Kollade på film och nu är vi belåtna i de flesta sinnen. Alla sitter nu med en varsin dator och är oootroooligt sociala =P
Monserrat
Deg dag slutade upp i odeg dag =P
Vaknade runt 11 snåret för att Dite började hoppa upp och ner från sänger och varje gång hon hoppade upp så slängde hon ner sin kropp på mig så att jag skulle vakna. Det var ett riktigt duns varenda gång. När hon börjar göra så, så är det för att hon vill ha bus och sen gå ut och busa ännu mera, fast ute. Rutinen är att man vaknar utav henne och att hon börjar rulla sig i min säng medan Saga ligger kvar och bara drar sig. Jag blir illa tvungen att flytta på mig så att sockersöta Afrodite ska få hoppa, slänga och rulla sig så mycket hon bara vill och han. Sen kliver alla upp och då knyter hon samman läpparna och gö ett burrande ljud, då är hon lycklig. Hon vet att vi ska ut, men hon är främst glad för att mammsi vaknat och kan tillägna henne och syrran en massa tid med kärlek och bus. Sen gick vi ut... lekte lite, men Saga... hon var deppig. Hon har varit deppig hela dagen. Afrodite började löpa för en vecka sen och nu har hon dragit med sig syster Saga. Därför, därför deppar min lilla Schugi. Hon ville inte leka eller gå och göra sina saker... men med lite "gå upp (för kullen) och skit!!!", så lyssnar hon.
Tänkte att dagen skulle bli deg... en sån dag där man tar ut duntäcket ut till vardagsrummet, slänger sig på soffan och drar på det gamla hederliga tv-programmet, Våra Bästa År. Åhhh det är ju såååå för mycket och löjligt att det blivit min och mammas hänga grej klockan 12:50 på vardagarna, då jag hade lov eller var sjuk. Jag tror att vi följt det i 10 år (programmet har hållit på i 40 år) och det har inte hänt så där överdrivet mycket och det som hänt är sånt som bara kan hända i Våra Bästa År, alltså nonreal. Åh kan ju bara tillägga att jag varit på NBC och klampat runt på Våra Bästa Års scen... där Brady puben är =) Have pics from there på min bilddagbok.
Sen (va fan... jag kan inte få bort italicsen... bajs tool) så fick jag ett facebookmail och då ringde jag upp kompisen som skickat. Vi bestämde att vi skulle ses för att hon flyttar till LA på lördag. Vi kommer att bli grannar och gå på samma skola. Jag åkte dit med vågen och med lite allmän nyttig info som kan hjälpa dem "over there". Vi hade väldigt trevligt, visade även lite kurser på skolans hemsida och fikade. Jag hoppas att resan går bra och att de inte får några problem. I vilket fall så sa jag att hon skulle vara lite vass, bara utifall och om det behövdes.Nu på kvällen har jag varit hemma, chattat med Sandra och fått mig en Spotify inbjudan utav Andreas, danke schön ska du ha. Kollade även på en film med mammsi medan hon stickade... hon stickaar en tröja åt mig =)Just nu sitter jag och lyssnar på musik via programmet. Och halv lyssnar på CSI Miami... alltid samma sak.Monserrat.
Tänkte att dagen skulle bli deg... en sån dag där man tar ut duntäcket ut till vardagsrummet, slänger sig på soffan och drar på det gamla hederliga tv-programmet, Våra Bästa År. Åhhh det är ju såååå för mycket och löjligt att det blivit min och mammas hänga grej klockan 12:50 på vardagarna, då jag hade lov eller var sjuk. Jag tror att vi följt det i 10 år (programmet har hållit på i 40 år) och det har inte hänt så där överdrivet mycket och det som hänt är sånt som bara kan hända i Våra Bästa År, alltså nonreal. Åh kan ju bara tillägga att jag varit på NBC och klampat runt på Våra Bästa Års scen... där Brady puben är =) Have pics from there på min bilddagbok.
Sen (va fan... jag kan inte få bort italicsen... bajs tool) så fick jag ett facebookmail och då ringde jag upp kompisen som skickat. Vi bestämde att vi skulle ses för att hon flyttar till LA på lördag. Vi kommer att bli grannar och gå på samma skola. Jag åkte dit med vågen och med lite allmän nyttig info som kan hjälpa dem "over there". Vi hade väldigt trevligt, visade även lite kurser på skolans hemsida och fikade. Jag hoppas att resan går bra och att de inte får några problem. I vilket fall så sa jag att hon skulle vara lite vass, bara utifall och om det behövdes.Nu på kvällen har jag varit hemma, chattat med Sandra och fått mig en Spotify inbjudan utav Andreas, danke schön ska du ha. Kollade även på en film med mammsi medan hon stickade... hon stickaar en tröja åt mig =)Just nu sitter jag och lyssnar på musik via programmet. Och halv lyssnar på CSI Miami... alltid samma sak.Monserrat.
Tack Andreas
Du är mig en snäll kompis. Tack ska du ha för att du var så snäll och bjöd in mig till Spotify. Jag är riktigt tacksam =)
Spotify invite
Åh... väntar på en inbjudan från Spotify. Undrar dock hur lång tid det kan ta. Jag vill ha nu, nu , nu. Hoppas att jag kan få en invite. Vore najs att kunna ha lite tillgång till musik. Om någon utav er har en Spotify inbjudan och vill dela med er, så blir jag överlycklig =D
Oblix
Jag tyckte att Saga, min fina, vackra tös var lite småtjock med sina 45 kilo nu när jag kom hem innan jul. Visserligen är hon en Schabrador med en bastant benstomme och väldigt muskulös, precis som sin syster men jag tror ändå hon hade ett par eller 3 kg för mkt. De är i alla fall borta nu efter all lek. Läste nyss om Oblix, 132 kg - Engelsk mastiff, en stor vovve som skrämmer slag på många människor, men själv skulle jag nog bara bli glad av att se en sån fin och stor hund. Jag skulle nog bara vilja kramas med en sån vovve. Jag pussar och kramar båda mina töser hela dagarna. Jag måste passa på nu innan jag åker.
Läs artikeln om ni är intresserade.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4206521.ab
Läs artikeln om ni är intresserade.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4206521.ab
Askan
Idag ringde veterinär Salomonson och sa att Luddes aska hade kommit till honom. Han bad mig att komma och hämta den , mellan 13-14 vilken dag som helst. Fan nu inser man ju att han verkligen är borta. I helvetes jävla skit vad dum man är som trott annat. Jag var ju där... han somnade, men det såg ut som vilken sömn som helst. Det är inte roligt och det är frustrerande. Varför ska människan vara så ego? Jag är ego för att jag kan inte leva med tanken att jag aldrig mer får hålla honom eller pussa på hans underbara nos. Monse, vakna. Snälla rara flicka förstå att det har faktiskt hänt och ingen eller inget kan förändra det som hänt. Jag ska ta en dag i taget i min egen takt, för mig själv.
Monserrat
Monserrat
Sagan om riktig kärlek...
... Är på väg att finnas. Ja, om man läser Aftonbladets artikel om en kinesisk gammal dam som aldrig gift sig och ägnat hela sitt liv åt arbete. Damen har förblivit oskuld och idag är hon 107 år. Det är riktigt häftigt men å andra sidan ganska så tragiskt. Tragiskt i den mening att hon valt att leva ett liv i celibat för att de gifta paren runtikring henne, behandlade varandra väldigt illa och det var inget hon ville uppleva. Jag tycker att man ska se efter sitt eget behov och bästa och inte basera ett liv efter andras gärningar. Enligt mig så har vi förmågan att kunna ändra på saker och kunna ge ödet lite hjälp på traven ibland. Hoppas hon finner sin drömprins nu vid 107 års ålder... men hennes anledning till det är inte för att hitta kärleken, utan för att slippa vara en börda för hennes familj.
Så... var en börda för en främmande man som knappt kan ta hand om sig själv eftersom hon vill ha en man runtikring 90-100 år. Jag skulle satsa på familjen jag. Få hjälp och bli omhändertagen av nära och kära.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4185493.ab
Så... var en börda för en främmande man som knappt kan ta hand om sig själv eftersom hon vill ha en man runtikring 90-100 år. Jag skulle satsa på familjen jag. Få hjälp och bli omhändertagen av nära och kära.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4185493.ab
Uppmuntra barnen till det rätta
I Aftonbladets artikel "Skallskador på barn kan ge följder för livet", kan vi läsa om att barn i England uppmuntras utav sina föräldrar att Thaiboxas redan vid en tidig ålder som "fyra-fem" år.
Att uppmuntra barn till våld är fel enligt mig. Barn ska inte hålla på med sån här trams och tävla och skickas till Thailand för att boxas där eftersom reglerna där är inte lika hårda. Jag såg en gnutta utav dokumentären men klarade inte av att titta vidare när jag såg en mamma som sa att hon själv boxats som barn och såg fram emot att knäcka motståndarens näsa. Det var ungefär det som var hennes drivkraft. I min synvinkel är det helt absurt och patetiskt. Föräldrarna lägger över deras traumatiska barndom på sina egna barn och driver dem till misär som människor. Inte ska man låta små fyraåringar slåss mot varandra och skapa dem en tillfredsställelse. Är inte barn små liv som ska springa runt i lekparker tillsammans med föräldrarna, gunga och gräva i sand? Ska de inte komma hem tillsammans i otroligt skitiga kläder för att de plaskat ute i snön/vattnet tillsammans, dricka en varm choklad och lägga över en filt på fötterna? Snälla någon... denna värld är absurd och varje gång jag vaknar så önskar jag att jag kunde blunda och vakna upp i något bättre som faktiskt ger glädje, lycka, kärlek och gemenskap. Men visst... ungar, spöa på era vänner så ska ni se hur ert liv utvecklar sig om det nu gör det alls efter alla skador ni fått pga era trångsynta föräldrar. Mitt tips, spöa på era mammor och pappor för att de ens låter er syssla med något sådant. Usch... detta finns inte i min värld. Barn är barn och så ska det förbli. Vi har tagit väldigt mycket och omvandlat det till dåligt, men snälla omvandla inte våra barn och framtida barn till monster!
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4176816.ab
Att uppmuntra barn till våld är fel enligt mig. Barn ska inte hålla på med sån här trams och tävla och skickas till Thailand för att boxas där eftersom reglerna där är inte lika hårda. Jag såg en gnutta utav dokumentären men klarade inte av att titta vidare när jag såg en mamma som sa att hon själv boxats som barn och såg fram emot att knäcka motståndarens näsa. Det var ungefär det som var hennes drivkraft. I min synvinkel är det helt absurt och patetiskt. Föräldrarna lägger över deras traumatiska barndom på sina egna barn och driver dem till misär som människor. Inte ska man låta små fyraåringar slåss mot varandra och skapa dem en tillfredsställelse. Är inte barn små liv som ska springa runt i lekparker tillsammans med föräldrarna, gunga och gräva i sand? Ska de inte komma hem tillsammans i otroligt skitiga kläder för att de plaskat ute i snön/vattnet tillsammans, dricka en varm choklad och lägga över en filt på fötterna? Snälla någon... denna värld är absurd och varje gång jag vaknar så önskar jag att jag kunde blunda och vakna upp i något bättre som faktiskt ger glädje, lycka, kärlek och gemenskap. Men visst... ungar, spöa på era vänner så ska ni se hur ert liv utvecklar sig om det nu gör det alls efter alla skador ni fått pga era trångsynta föräldrar. Mitt tips, spöa på era mammor och pappor för att de ens låter er syssla med något sådant. Usch... detta finns inte i min värld. Barn är barn och så ska det förbli. Vi har tagit väldigt mycket och omvandlat det till dåligt, men snälla omvandla inte våra barn och framtida barn till monster!
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4176816.ab
Bästa vännen sover
Efter en lång periods kämpande med sjukdomar så har nu min Ludde somnat in. Vi provade allt, medicin, rehabelitering genom att flytta ifrån oss och tjejerna till min bror där han skulle få det lugnt och skönt utan att behöva leva upp till den hunden han en gång var, men utan större framgång. Han mådde bättre vissa dagar men nu så kom slutspurten, tiden då han släppte lös sin kropp och känslorna. Han bad om att få lämna oss genom att låta sig själv vittra på det smärtsamma sättet han gjorde de sista dagarna. Han visste, Ludde visste vad det var som skulle hända för att han ville det.
Ludde somnade in torsdagen den 8 januari kl:13:00. Att säga hej då kändes overkligt, han låg ju där som vanligt, kanske inte på ett bord men han låg ner och vilade. Han andades normalt... sedan började hjärtslagen att sakta trappas ner. Han låg där, smal, mager som han hade blivit och vilade. Ögonen var fortfarande öppna men sedan stängde min bror dem så att han skulle få se annat än en veterinärklinik.
Prick klockan 13, på en annan plats i samma stad - hemma, grät Saga väldigt mycket. Hon grät och grät och hon förstod vad det var som hände. Hennes stora kärlek hade försvunnit. De hade alltid haft en speciell romans sedan Saga och Afrodite kom till vårt hem, då var de små. Saga har alltid tagit hand om Ludde på ett passionerande sätt och i den stunden kände hon hur livet flög ur hans kropp fastän de inte var nära varandra.
Ludde springer idag runt i sin fina skog med sina vackra flickor. Han är även hemma, han kommer ner och hälsar på oss och får oss att aldrig glömma honom. Bara tanken är avskräckande för det går inte att göra till verklighet. Vi kommer aldrig, aldrig och får man lov att säga aldrig för att myten om aldrig existerar inte. Vi kommer aldrig att glömma honom. Det går inte att glömma bort ens bästa vän, din guide i livet, den som läxat upp dig och den som varit med och uppfostrat dig till den du är.
Vår hund, vår gamling och min "guatoncito" (tjockis - han var så mager att jag kallade honom det motsatta) är borta när det gäller kropp, men hans själ vandrar runt i oss alla och leder oss inför resten av våra val i våra liv.
Min älskade hund, må du vila i frid och se till att vara lycklig däruppe i din himmel. Den är bara din och där är du frisk, kry, bastant, stor, lycklig och fridfull. Glöm oss aldrig och rätta oss i våra dumheter och fel. Led oss rätt in i din famn och älska oss så som vi älskar dig och saknar dig. Du kommer alltid att vara hos oss.
Älskar dig min vackra hund.
<3
Ludde somnade in torsdagen den 8 januari kl:13:00. Att säga hej då kändes overkligt, han låg ju där som vanligt, kanske inte på ett bord men han låg ner och vilade. Han andades normalt... sedan började hjärtslagen att sakta trappas ner. Han låg där, smal, mager som han hade blivit och vilade. Ögonen var fortfarande öppna men sedan stängde min bror dem så att han skulle få se annat än en veterinärklinik.
Prick klockan 13, på en annan plats i samma stad - hemma, grät Saga väldigt mycket. Hon grät och grät och hon förstod vad det var som hände. Hennes stora kärlek hade försvunnit. De hade alltid haft en speciell romans sedan Saga och Afrodite kom till vårt hem, då var de små. Saga har alltid tagit hand om Ludde på ett passionerande sätt och i den stunden kände hon hur livet flög ur hans kropp fastän de inte var nära varandra.
Ludde springer idag runt i sin fina skog med sina vackra flickor. Han är även hemma, han kommer ner och hälsar på oss och får oss att aldrig glömma honom. Bara tanken är avskräckande för det går inte att göra till verklighet. Vi kommer aldrig, aldrig och får man lov att säga aldrig för att myten om aldrig existerar inte. Vi kommer aldrig att glömma honom. Det går inte att glömma bort ens bästa vän, din guide i livet, den som läxat upp dig och den som varit med och uppfostrat dig till den du är.
Vår hund, vår gamling och min "guatoncito" (tjockis - han var så mager att jag kallade honom det motsatta) är borta när det gäller kropp, men hans själ vandrar runt i oss alla och leder oss inför resten av våra val i våra liv.
Min älskade hund, må du vila i frid och se till att vara lycklig däruppe i din himmel. Den är bara din och där är du frisk, kry, bastant, stor, lycklig och fridfull. Glöm oss aldrig och rätta oss i våra dumheter och fel. Led oss rätt in i din famn och älska oss så som vi älskar dig och saknar dig. Du kommer alltid att vara hos oss.
Älskar dig min vackra hund.
<3
