Idag ringde veterinär Salomonson och sa att Luddes aska hade kommit till honom. Han bad mig att komma och hämta den , mellan 13-14 vilken dag som helst. Fan nu inser man ju att han verkligen är borta. I helvetes jävla skit vad dum man är som trott annat. Jag var ju där... han somnade, men det såg ut som vilken sömn som helst. Det är inte roligt och det är frustrerande. Varför ska människan vara så ego? Jag är ego för att jag kan inte leva med tanken att jag aldrig mer får hålla honom eller pussa på hans underbara nos. Monse, vakna. Snälla rara flicka förstå att det har faktiskt hänt och ingen eller inget kan förändra det som hänt. Jag ska ta en dag i taget i min egen takt, för mig själv.
Monserrat
1 kommentar:
Så fint allt du skriver. Jag skulle gärna vilja skriva en massa saker om det som du har skrivit, men just nu jag orkar bara inte. Smärtan sitter så djupt att det gör ont i hela kroppen, fast det är sjalen som smärtar.
Tack för dina vacra ord flickan min. Du kan uttrycka precis vad vi känner, inte bara det som du känner utan vi också.
Jag vill också tacka dig för att du varit så modig för att gå genom detta, jag har inte klarat det lika bra och jag skäms för det. Vill bara säga förlåt! Det var jag som borde ha varit din stöd och inte tvärtom. Förlåt min älskade flicka!
Jag älskar dig så mycket, du vet det.
Puss och kram.
Mami
Skicka en kommentar