Efter en lång periods kämpande med sjukdomar så har nu min Ludde somnat in. Vi provade allt, medicin, rehabelitering genom att flytta ifrån oss och tjejerna till min bror där han skulle få det lugnt och skönt utan att behöva leva upp till den hunden han en gång var, men utan större framgång. Han mådde bättre vissa dagar men nu så kom slutspurten, tiden då han släppte lös sin kropp och känslorna. Han bad om att få lämna oss genom att låta sig själv vittra på det smärtsamma sättet han gjorde de sista dagarna. Han visste, Ludde visste vad det var som skulle hända för att han ville det.
Ludde somnade in torsdagen den 8 januari kl:13:00. Att säga hej då kändes overkligt, han låg ju där som vanligt, kanske inte på ett bord men han låg ner och vilade. Han andades normalt... sedan började hjärtslagen att sakta trappas ner. Han låg där, smal, mager som han hade blivit och vilade. Ögonen var fortfarande öppna men sedan stängde min bror dem så att han skulle få se annat än en veterinärklinik.
Prick klockan 13, på en annan plats i samma stad - hemma, grät Saga väldigt mycket. Hon grät och grät och hon förstod vad det var som hände. Hennes stora kärlek hade försvunnit. De hade alltid haft en speciell romans sedan Saga och Afrodite kom till vårt hem, då var de små. Saga har alltid tagit hand om Ludde på ett passionerande sätt och i den stunden kände hon hur livet flög ur hans kropp fastän de inte var nära varandra.
Ludde springer idag runt i sin fina skog med sina vackra flickor. Han är även hemma, han kommer ner och hälsar på oss och får oss att aldrig glömma honom. Bara tanken är avskräckande för det går inte att göra till verklighet. Vi kommer aldrig, aldrig och får man lov att säga aldrig för att myten om aldrig existerar inte. Vi kommer aldrig att glömma honom. Det går inte att glömma bort ens bästa vän, din guide i livet, den som läxat upp dig och den som varit med och uppfostrat dig till den du är.
Vår hund, vår gamling och min "guatoncito" (tjockis - han var så mager att jag kallade honom det motsatta) är borta när det gäller kropp, men hans själ vandrar runt i oss alla och leder oss inför resten av våra val i våra liv.
Min älskade hund, må du vila i frid och se till att vara lycklig däruppe i din himmel. Den är bara din och där är du frisk, kry, bastant, stor, lycklig och fridfull. Glöm oss aldrig och rätta oss i våra dumheter och fel. Led oss rätt in i din famn och älska oss så som vi älskar dig och saknar dig. Du kommer alltid att vara hos oss.
Älskar dig min vackra hund.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar