Ja, idag har jag lärt mig att köra riktigt försiktigt i dimma med snöblandat regn fast mest hård snö mot rutan och backen som ersätter snön som låg där innan den smälte så fort den nya snön landade.
Fredrik och jag åkte till Madeleine, en vän, och åt middag. Vi åt riktigt god mat och tjattrade på rätt bra. Pratade lite om allt som hänt under det halvåret vi inte setts sen så åkte vi hem. Vägen hem var rätt dryg. Visserligen drog vi igång laptopen med lite music och så och det var trevligt. Fredrik spelade spindelharpan medan jag körde. Det var riktigt äckligt blött och allmänt wuuuuaaahhh väder. Inte har det gått och blivit bättre heller. Ush... va fasen kan det inte bara sjunka lite i tempen, typ en eller två grader så att det faktiskt KAN snöa. Bahhhhhhhhhhhhhh, *morr*
Nu på kvällen så har vi tjockat oss med kebab. Sen råkade vi handla 1½ kg godis på MAXI (hallå det kostade ju ändå 39.-/kg). Kollade på film och nu är vi belåtna i de flesta sinnen. Alla sitter nu med en varsin dator och är oootroooligt sociala =P
Monserrat
Deg dag slutade upp i odeg dag =P
Vaknade runt 11 snåret för att Dite började hoppa upp och ner från sänger och varje gång hon hoppade upp så slängde hon ner sin kropp på mig så att jag skulle vakna. Det var ett riktigt duns varenda gång. När hon börjar göra så, så är det för att hon vill ha bus och sen gå ut och busa ännu mera, fast ute. Rutinen är att man vaknar utav henne och att hon börjar rulla sig i min säng medan Saga ligger kvar och bara drar sig. Jag blir illa tvungen att flytta på mig så att sockersöta Afrodite ska få hoppa, slänga och rulla sig så mycket hon bara vill och han. Sen kliver alla upp och då knyter hon samman läpparna och gö ett burrande ljud, då är hon lycklig. Hon vet att vi ska ut, men hon är främst glad för att mammsi vaknat och kan tillägna henne och syrran en massa tid med kärlek och bus. Sen gick vi ut... lekte lite, men Saga... hon var deppig. Hon har varit deppig hela dagen. Afrodite började löpa för en vecka sen och nu har hon dragit med sig syster Saga. Därför, därför deppar min lilla Schugi. Hon ville inte leka eller gå och göra sina saker... men med lite "gå upp (för kullen) och skit!!!", så lyssnar hon.
Tänkte att dagen skulle bli deg... en sån dag där man tar ut duntäcket ut till vardagsrummet, slänger sig på soffan och drar på det gamla hederliga tv-programmet, Våra Bästa År. Åhhh det är ju såååå för mycket och löjligt att det blivit min och mammas hänga grej klockan 12:50 på vardagarna, då jag hade lov eller var sjuk. Jag tror att vi följt det i 10 år (programmet har hållit på i 40 år) och det har inte hänt så där överdrivet mycket och det som hänt är sånt som bara kan hända i Våra Bästa År, alltså nonreal. Åh kan ju bara tillägga att jag varit på NBC och klampat runt på Våra Bästa Års scen... där Brady puben är =) Have pics from there på min bilddagbok.
Sen (va fan... jag kan inte få bort italicsen... bajs tool) så fick jag ett facebookmail och då ringde jag upp kompisen som skickat. Vi bestämde att vi skulle ses för att hon flyttar till LA på lördag. Vi kommer att bli grannar och gå på samma skola. Jag åkte dit med vågen och med lite allmän nyttig info som kan hjälpa dem "over there". Vi hade väldigt trevligt, visade även lite kurser på skolans hemsida och fikade. Jag hoppas att resan går bra och att de inte får några problem. I vilket fall så sa jag att hon skulle vara lite vass, bara utifall och om det behövdes.Nu på kvällen har jag varit hemma, chattat med Sandra och fått mig en Spotify inbjudan utav Andreas, danke schön ska du ha. Kollade även på en film med mammsi medan hon stickade... hon stickaar en tröja åt mig =)Just nu sitter jag och lyssnar på musik via programmet. Och halv lyssnar på CSI Miami... alltid samma sak.Monserrat.
Tänkte att dagen skulle bli deg... en sån dag där man tar ut duntäcket ut till vardagsrummet, slänger sig på soffan och drar på det gamla hederliga tv-programmet, Våra Bästa År. Åhhh det är ju såååå för mycket och löjligt att det blivit min och mammas hänga grej klockan 12:50 på vardagarna, då jag hade lov eller var sjuk. Jag tror att vi följt det i 10 år (programmet har hållit på i 40 år) och det har inte hänt så där överdrivet mycket och det som hänt är sånt som bara kan hända i Våra Bästa År, alltså nonreal. Åh kan ju bara tillägga att jag varit på NBC och klampat runt på Våra Bästa Års scen... där Brady puben är =) Have pics from there på min bilddagbok.
Sen (va fan... jag kan inte få bort italicsen... bajs tool) så fick jag ett facebookmail och då ringde jag upp kompisen som skickat. Vi bestämde att vi skulle ses för att hon flyttar till LA på lördag. Vi kommer att bli grannar och gå på samma skola. Jag åkte dit med vågen och med lite allmän nyttig info som kan hjälpa dem "over there". Vi hade väldigt trevligt, visade även lite kurser på skolans hemsida och fikade. Jag hoppas att resan går bra och att de inte får några problem. I vilket fall så sa jag att hon skulle vara lite vass, bara utifall och om det behövdes.Nu på kvällen har jag varit hemma, chattat med Sandra och fått mig en Spotify inbjudan utav Andreas, danke schön ska du ha. Kollade även på en film med mammsi medan hon stickade... hon stickaar en tröja åt mig =)Just nu sitter jag och lyssnar på musik via programmet. Och halv lyssnar på CSI Miami... alltid samma sak.Monserrat.
Tack Andreas
Du är mig en snäll kompis. Tack ska du ha för att du var så snäll och bjöd in mig till Spotify. Jag är riktigt tacksam =)
Spotify invite
Åh... väntar på en inbjudan från Spotify. Undrar dock hur lång tid det kan ta. Jag vill ha nu, nu , nu. Hoppas att jag kan få en invite. Vore najs att kunna ha lite tillgång till musik. Om någon utav er har en Spotify inbjudan och vill dela med er, så blir jag överlycklig =D
Oblix
Jag tyckte att Saga, min fina, vackra tös var lite småtjock med sina 45 kilo nu när jag kom hem innan jul. Visserligen är hon en Schabrador med en bastant benstomme och väldigt muskulös, precis som sin syster men jag tror ändå hon hade ett par eller 3 kg för mkt. De är i alla fall borta nu efter all lek. Läste nyss om Oblix, 132 kg - Engelsk mastiff, en stor vovve som skrämmer slag på många människor, men själv skulle jag nog bara bli glad av att se en sån fin och stor hund. Jag skulle nog bara vilja kramas med en sån vovve. Jag pussar och kramar båda mina töser hela dagarna. Jag måste passa på nu innan jag åker.
Läs artikeln om ni är intresserade.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4206521.ab
Läs artikeln om ni är intresserade.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4206521.ab
Askan
Idag ringde veterinär Salomonson och sa att Luddes aska hade kommit till honom. Han bad mig att komma och hämta den , mellan 13-14 vilken dag som helst. Fan nu inser man ju att han verkligen är borta. I helvetes jävla skit vad dum man är som trott annat. Jag var ju där... han somnade, men det såg ut som vilken sömn som helst. Det är inte roligt och det är frustrerande. Varför ska människan vara så ego? Jag är ego för att jag kan inte leva med tanken att jag aldrig mer får hålla honom eller pussa på hans underbara nos. Monse, vakna. Snälla rara flicka förstå att det har faktiskt hänt och ingen eller inget kan förändra det som hänt. Jag ska ta en dag i taget i min egen takt, för mig själv.
Monserrat
Monserrat
Sagan om riktig kärlek...
... Är på väg att finnas. Ja, om man läser Aftonbladets artikel om en kinesisk gammal dam som aldrig gift sig och ägnat hela sitt liv åt arbete. Damen har förblivit oskuld och idag är hon 107 år. Det är riktigt häftigt men å andra sidan ganska så tragiskt. Tragiskt i den mening att hon valt att leva ett liv i celibat för att de gifta paren runtikring henne, behandlade varandra väldigt illa och det var inget hon ville uppleva. Jag tycker att man ska se efter sitt eget behov och bästa och inte basera ett liv efter andras gärningar. Enligt mig så har vi förmågan att kunna ändra på saker och kunna ge ödet lite hjälp på traven ibland. Hoppas hon finner sin drömprins nu vid 107 års ålder... men hennes anledning till det är inte för att hitta kärleken, utan för att slippa vara en börda för hennes familj.
Så... var en börda för en främmande man som knappt kan ta hand om sig själv eftersom hon vill ha en man runtikring 90-100 år. Jag skulle satsa på familjen jag. Få hjälp och bli omhändertagen av nära och kära.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4185493.ab
Så... var en börda för en främmande man som knappt kan ta hand om sig själv eftersom hon vill ha en man runtikring 90-100 år. Jag skulle satsa på familjen jag. Få hjälp och bli omhändertagen av nära och kära.
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4185493.ab
Uppmuntra barnen till det rätta
I Aftonbladets artikel "Skallskador på barn kan ge följder för livet", kan vi läsa om att barn i England uppmuntras utav sina föräldrar att Thaiboxas redan vid en tidig ålder som "fyra-fem" år.
Att uppmuntra barn till våld är fel enligt mig. Barn ska inte hålla på med sån här trams och tävla och skickas till Thailand för att boxas där eftersom reglerna där är inte lika hårda. Jag såg en gnutta utav dokumentären men klarade inte av att titta vidare när jag såg en mamma som sa att hon själv boxats som barn och såg fram emot att knäcka motståndarens näsa. Det var ungefär det som var hennes drivkraft. I min synvinkel är det helt absurt och patetiskt. Föräldrarna lägger över deras traumatiska barndom på sina egna barn och driver dem till misär som människor. Inte ska man låta små fyraåringar slåss mot varandra och skapa dem en tillfredsställelse. Är inte barn små liv som ska springa runt i lekparker tillsammans med föräldrarna, gunga och gräva i sand? Ska de inte komma hem tillsammans i otroligt skitiga kläder för att de plaskat ute i snön/vattnet tillsammans, dricka en varm choklad och lägga över en filt på fötterna? Snälla någon... denna värld är absurd och varje gång jag vaknar så önskar jag att jag kunde blunda och vakna upp i något bättre som faktiskt ger glädje, lycka, kärlek och gemenskap. Men visst... ungar, spöa på era vänner så ska ni se hur ert liv utvecklar sig om det nu gör det alls efter alla skador ni fått pga era trångsynta föräldrar. Mitt tips, spöa på era mammor och pappor för att de ens låter er syssla med något sådant. Usch... detta finns inte i min värld. Barn är barn och så ska det förbli. Vi har tagit väldigt mycket och omvandlat det till dåligt, men snälla omvandla inte våra barn och framtida barn till monster!
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4176816.ab
Att uppmuntra barn till våld är fel enligt mig. Barn ska inte hålla på med sån här trams och tävla och skickas till Thailand för att boxas där eftersom reglerna där är inte lika hårda. Jag såg en gnutta utav dokumentären men klarade inte av att titta vidare när jag såg en mamma som sa att hon själv boxats som barn och såg fram emot att knäcka motståndarens näsa. Det var ungefär det som var hennes drivkraft. I min synvinkel är det helt absurt och patetiskt. Föräldrarna lägger över deras traumatiska barndom på sina egna barn och driver dem till misär som människor. Inte ska man låta små fyraåringar slåss mot varandra och skapa dem en tillfredsställelse. Är inte barn små liv som ska springa runt i lekparker tillsammans med föräldrarna, gunga och gräva i sand? Ska de inte komma hem tillsammans i otroligt skitiga kläder för att de plaskat ute i snön/vattnet tillsammans, dricka en varm choklad och lägga över en filt på fötterna? Snälla någon... denna värld är absurd och varje gång jag vaknar så önskar jag att jag kunde blunda och vakna upp i något bättre som faktiskt ger glädje, lycka, kärlek och gemenskap. Men visst... ungar, spöa på era vänner så ska ni se hur ert liv utvecklar sig om det nu gör det alls efter alla skador ni fått pga era trångsynta föräldrar. Mitt tips, spöa på era mammor och pappor för att de ens låter er syssla med något sådant. Usch... detta finns inte i min värld. Barn är barn och så ska det förbli. Vi har tagit väldigt mycket och omvandlat det till dåligt, men snälla omvandla inte våra barn och framtida barn till monster!
Monserrat
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4176816.ab
Bästa vännen sover
Efter en lång periods kämpande med sjukdomar så har nu min Ludde somnat in. Vi provade allt, medicin, rehabelitering genom att flytta ifrån oss och tjejerna till min bror där han skulle få det lugnt och skönt utan att behöva leva upp till den hunden han en gång var, men utan större framgång. Han mådde bättre vissa dagar men nu så kom slutspurten, tiden då han släppte lös sin kropp och känslorna. Han bad om att få lämna oss genom att låta sig själv vittra på det smärtsamma sättet han gjorde de sista dagarna. Han visste, Ludde visste vad det var som skulle hända för att han ville det.
Ludde somnade in torsdagen den 8 januari kl:13:00. Att säga hej då kändes overkligt, han låg ju där som vanligt, kanske inte på ett bord men han låg ner och vilade. Han andades normalt... sedan började hjärtslagen att sakta trappas ner. Han låg där, smal, mager som han hade blivit och vilade. Ögonen var fortfarande öppna men sedan stängde min bror dem så att han skulle få se annat än en veterinärklinik.
Prick klockan 13, på en annan plats i samma stad - hemma, grät Saga väldigt mycket. Hon grät och grät och hon förstod vad det var som hände. Hennes stora kärlek hade försvunnit. De hade alltid haft en speciell romans sedan Saga och Afrodite kom till vårt hem, då var de små. Saga har alltid tagit hand om Ludde på ett passionerande sätt och i den stunden kände hon hur livet flög ur hans kropp fastän de inte var nära varandra.
Ludde springer idag runt i sin fina skog med sina vackra flickor. Han är även hemma, han kommer ner och hälsar på oss och får oss att aldrig glömma honom. Bara tanken är avskräckande för det går inte att göra till verklighet. Vi kommer aldrig, aldrig och får man lov att säga aldrig för att myten om aldrig existerar inte. Vi kommer aldrig att glömma honom. Det går inte att glömma bort ens bästa vän, din guide i livet, den som läxat upp dig och den som varit med och uppfostrat dig till den du är.
Vår hund, vår gamling och min "guatoncito" (tjockis - han var så mager att jag kallade honom det motsatta) är borta när det gäller kropp, men hans själ vandrar runt i oss alla och leder oss inför resten av våra val i våra liv.
Min älskade hund, må du vila i frid och se till att vara lycklig däruppe i din himmel. Den är bara din och där är du frisk, kry, bastant, stor, lycklig och fridfull. Glöm oss aldrig och rätta oss i våra dumheter och fel. Led oss rätt in i din famn och älska oss så som vi älskar dig och saknar dig. Du kommer alltid att vara hos oss.
Älskar dig min vackra hund.
<3
Ludde somnade in torsdagen den 8 januari kl:13:00. Att säga hej då kändes overkligt, han låg ju där som vanligt, kanske inte på ett bord men han låg ner och vilade. Han andades normalt... sedan började hjärtslagen att sakta trappas ner. Han låg där, smal, mager som han hade blivit och vilade. Ögonen var fortfarande öppna men sedan stängde min bror dem så att han skulle få se annat än en veterinärklinik.
Prick klockan 13, på en annan plats i samma stad - hemma, grät Saga väldigt mycket. Hon grät och grät och hon förstod vad det var som hände. Hennes stora kärlek hade försvunnit. De hade alltid haft en speciell romans sedan Saga och Afrodite kom till vårt hem, då var de små. Saga har alltid tagit hand om Ludde på ett passionerande sätt och i den stunden kände hon hur livet flög ur hans kropp fastän de inte var nära varandra.
Ludde springer idag runt i sin fina skog med sina vackra flickor. Han är även hemma, han kommer ner och hälsar på oss och får oss att aldrig glömma honom. Bara tanken är avskräckande för det går inte att göra till verklighet. Vi kommer aldrig, aldrig och får man lov att säga aldrig för att myten om aldrig existerar inte. Vi kommer aldrig att glömma honom. Det går inte att glömma bort ens bästa vän, din guide i livet, den som läxat upp dig och den som varit med och uppfostrat dig till den du är.
Vår hund, vår gamling och min "guatoncito" (tjockis - han var så mager att jag kallade honom det motsatta) är borta när det gäller kropp, men hans själ vandrar runt i oss alla och leder oss inför resten av våra val i våra liv.
Min älskade hund, må du vila i frid och se till att vara lycklig däruppe i din himmel. Den är bara din och där är du frisk, kry, bastant, stor, lycklig och fridfull. Glöm oss aldrig och rätta oss i våra dumheter och fel. Led oss rätt in i din famn och älska oss så som vi älskar dig och saknar dig. Du kommer alltid att vara hos oss.
Älskar dig min vackra hund.
<3
