Runda till Marieberg

Häromdagen åkte mamsi och jag till Marieberg för att fönstershoppa. Vi köpte en klapp till en speciell person vars namn inte kommer nämnas förrän efter jul utifall denne läser. Vi gick runt, fick ont i tassarna och tyckte det var roligt men tråkigt, så vi bestämde oss för att ta en fika på Espresso House. Vi ställde oss i kön och började snegla mot disken med alla godsaker. Väl där, tittade vi på priserna... jag tänkte, "WTF???"

Ungefär så här blev det;

Jag: Mamma, vilka sjuka priser dom har. 30 spänn för en liten Chai Latte och 26 spänn för en sketen muffins.
Mamma: Oj då... det var dyrt.
Jag: Vilka sjuka priser ni har (till platschefen enl. brickan på tröjan.)
Barista 1: Va?
Jag: Jag sa, vilka sjuka priser ni har!
Platschefen: Jag har precis lärt mig att vi ska säga att vi har högre utbildade baristor och bättre kvalitét på varorna.
Jag: Öhhhh okej. Högre utbildning? Har café menschen utbildning? Tänkte jag för mig själv.
Platschefen: Vi har bättre utbildade baristor och det är bättre. Hon började skaka och upprepa sig skapligt.
Jag: Baristor??? Wtf är det? Det var det fulaste namnet jag sett, tänkte jag igen.
Mamma: Ja ni har lite höga priser.
Barista 2: Oj, nu satte hon press på mig.
Platschefen: Mummel mummel.

Vi går iväg med våra grejer och fikar den dyraste fikan någonsin på Marieberg. Förutom att det var vanilj i Chai Latten så smakade det riktigt gott. Jag köpte en kanelbulle som kostade 23 spänn. Efter denna fika så anser jag att Statoils kaffe och kanelbullar slår Espresso House varor och högt utbildade baristor.

Efter en stund så hörde jag några killar klaga på priset och...

Jag: Hallååååå vink vink Det tycker jag med och det var precis det jag sa till dom.
Kille 1: Jo det är för dyrt, dom sätter överpris men ändå sitter vi här och fikar.
Mamma: Jo det är ju sant.

Detta var Marieberg trippen. Fika inte på Espresso House. Statoil, Java (som ligger mitt i stan) och andra ställen är mycket, men mycket trevligare, godare och plånboksvänlig.

Monserrat