Efter att ha läst om päls och den glamorösa Blondinbella så sitter jag och bara och skakar på huvudet. Redan när jag hörde talas om henne så kände jag förmågan att stöta bort såna tankar.
Att tjäna pengar genom att göra reklam är helt okej, men att dra det för långt? Nja, det känns rikigt illa IQ befriat. Självklart borde hon veta bättre att genom att posa med tummen upp och en pälsmössa och jacka, så kommer det att riva upp en himla massa blandade känslor hos folk. Man har väl sig själv att skylla. Publicitet är okej men man ska nog tänka på vad man måste tänka sig för och inte bara en gång, utan två.
Något annat som stör mig är att det är så puckat att välja ut random människor, folk bara så där till att vara med i program på TV. Snälla nån, finns det inga bättre människor än Blondinbella? Gud, allvarligt... jag skulle vilja se folk som betyder nåt, som är några speciella på TV, såna som faktiskt kan få oss att må bra. Detta är för mig low class TV. Jag känner precis som Homer Simpson; "I'm normally not a praying man, but if you're up there, please save me Superman!". Världen behöver nåt bättre.
Monserrat.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4095533.ab
Lite test
<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/446427/monserrat-navarrete?claim=c8unb98bpce">Följ min blogg med bloglovin</a>
Knas fisk
Man undrar då vart man ska ta vägen. Alla saker och ting försvinner ur dess normala form. Konstiga saker händer hela tiden. Muterad fisk handlar Aftonbladets inlägg om. En kostig fisk som blivit så pga föroreningar i vattnet. Ärligt så vet jag inte riktigt vad man ska göra. Själv bor jag i Los Angeles och där får man faktiskt se och uppleva en herrans många olika saker. T.ex. så går det inte att se staden ifrån Griffith Park. Smogen var väldigt tät vissa dagar. Då undrar man... vad ska man göra? I vilket fall så är Kalifornien en bra stat som är väldigt miljömedvetna.
Monserrat.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4091895.ab
Monserrat.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4091895.ab
The last moment...
In one way, the last awaiting moment is a tremendous happiness. My brothers fiancée will arrive to Sweden tonight. It have been a very long time that have been a sourt of a waste. A waste of time of not being together. They´ve been apart for ten long months and tonigt, tonight is the night. I´m so happy that this final step is actually almost taken, almost done.
In another way, this time of the year brings me down. Not only me, but me whole family. Yes, we´re all going to be together to celebrate with all the dogs but after this date, my dearest dog, the old one, Ludde, is going to leave us. He´ve been having some problems and diseases that won´t go back to normal. He´s an old beautiful dog that needs to rest, so we´re going to give him that joy. Even though, it´s very difficult and painful for all of us, it´s something that is necessary and a need for him. He´ve been experienced a lot of pain and he can´t control his needs anymore. His hips are very bad and he have been having lots problems during these last two years. With a spine in my heart, I will try to not to think about it and enjoy every single moment with him. I know he´s going to take care of me whenever he´s up there, but it´s so painful. The decision is terrible, but not for him, for us. It´s the ego of human kind that makes everything too difficult and with lots of pain.
Anyway... I can´t think like this. His body won´t be with us, but his soul will still remain among us. That´s something that´s difficult to keep in mind, but I better get started or my time here back home will be hard.
Monserrat
In another way, this time of the year brings me down. Not only me, but me whole family. Yes, we´re all going to be together to celebrate with all the dogs but after this date, my dearest dog, the old one, Ludde, is going to leave us. He´ve been having some problems and diseases that won´t go back to normal. He´s an old beautiful dog that needs to rest, so we´re going to give him that joy. Even though, it´s very difficult and painful for all of us, it´s something that is necessary and a need for him. He´ve been experienced a lot of pain and he can´t control his needs anymore. His hips are very bad and he have been having lots problems during these last two years. With a spine in my heart, I will try to not to think about it and enjoy every single moment with him. I know he´s going to take care of me whenever he´s up there, but it´s so painful. The decision is terrible, but not for him, for us. It´s the ego of human kind that makes everything too difficult and with lots of pain.
Anyway... I can´t think like this. His body won´t be with us, but his soul will still remain among us. That´s something that´s difficult to keep in mind, but I better get started or my time here back home will be hard.
Monserrat
Lo último.
Una espera de mas de 10 meses se acaba hoy. Ha sido un periodo muy, pero muy dificil para dos personas que se aman con todo el alma. Loreto, la novia de mi hermano llega a Suecia esta noche. Por fin estarán juntos de nuevo para poder comenzar una nueva etapa de sus vidas, juntos.
Ayer partió el vuelo de Santiago, Chile hacia Sao Paolo, Brasil. De allí hasta Frankfurt, Alemania y de Frankfurt a Estocolmo. Loreto llegará esta noche como a las 18:00. Mañana llegarán a Örebro para pasar el año nuevo juntos con toda la family, bueno, casi toda.
Espero que todo salga bien y que la felicidad les caiga encima como un regalo de arriba.
Monserrat.
Ayer partió el vuelo de Santiago, Chile hacia Sao Paolo, Brasil. De allí hasta Frankfurt, Alemania y de Frankfurt a Estocolmo. Loreto llegará esta noche como a las 18:00. Mañana llegarán a Örebro para pasar el año nuevo juntos con toda la family, bueno, casi toda.
Espero que todo salga bien y que la felicidad les caiga encima como un regalo de arriba.
Monserrat.
Runda till Marieberg
Häromdagen åkte mamsi och jag till Marieberg för att fönstershoppa. Vi köpte en klapp till en speciell person vars namn inte kommer nämnas förrän efter jul utifall denne läser. Vi gick runt, fick ont i tassarna och tyckte det var roligt men tråkigt, så vi bestämde oss för att ta en fika på Espresso House. Vi ställde oss i kön och började snegla mot disken med alla godsaker. Väl där, tittade vi på priserna... jag tänkte, "WTF???"
Ungefär så här blev det;
Jag: Mamma, vilka sjuka priser dom har. 30 spänn för en liten Chai Latte och 26 spänn för en sketen muffins.
Mamma: Oj då... det var dyrt.
Jag: Vilka sjuka priser ni har (till platschefen enl. brickan på tröjan.)
Barista 1: Va?
Jag: Jag sa, vilka sjuka priser ni har!
Platschefen: Jag har precis lärt mig att vi ska säga att vi har högre utbildade baristor och bättre kvalitét på varorna.
Jag: Öhhhh okej. Högre utbildning? Har café menschen utbildning? Tänkte jag för mig själv.
Platschefen: Vi har bättre utbildade baristor och det är bättre. Hon började skaka och upprepa sig skapligt.
Jag: Baristor??? Wtf är det? Det var det fulaste namnet jag sett, tänkte jag igen.
Mamma: Ja ni har lite höga priser.
Barista 2: Oj, nu satte hon press på mig.
Platschefen: Mummel mummel.
Vi går iväg med våra grejer och fikar den dyraste fikan någonsin på Marieberg. Förutom att det var vanilj i Chai Latten så smakade det riktigt gott. Jag köpte en kanelbulle som kostade 23 spänn. Efter denna fika så anser jag att Statoils kaffe och kanelbullar slår Espresso House varor och högt utbildade baristor.
Efter en stund så hörde jag några killar klaga på priset och...
Jag: Hallååååå vink vink Det tycker jag med och det var precis det jag sa till dom.
Kille 1: Jo det är för dyrt, dom sätter överpris men ändå sitter vi här och fikar.
Mamma: Jo det är ju sant.
Detta var Marieberg trippen. Fika inte på Espresso House. Statoil, Java (som ligger mitt i stan) och andra ställen är mycket, men mycket trevligare, godare och plånboksvänlig.
Monserrat
Ungefär så här blev det;
Jag: Mamma, vilka sjuka priser dom har. 30 spänn för en liten Chai Latte och 26 spänn för en sketen muffins.
Mamma: Oj då... det var dyrt.
Jag: Vilka sjuka priser ni har (till platschefen enl. brickan på tröjan.)
Barista 1: Va?
Jag: Jag sa, vilka sjuka priser ni har!
Platschefen: Jag har precis lärt mig att vi ska säga att vi har högre utbildade baristor och bättre kvalitét på varorna.
Jag: Öhhhh okej. Högre utbildning? Har café menschen utbildning? Tänkte jag för mig själv.
Platschefen: Vi har bättre utbildade baristor och det är bättre. Hon började skaka och upprepa sig skapligt.
Jag: Baristor??? Wtf är det? Det var det fulaste namnet jag sett, tänkte jag igen.
Mamma: Ja ni har lite höga priser.
Barista 2: Oj, nu satte hon press på mig.
Platschefen: Mummel mummel.
Vi går iväg med våra grejer och fikar den dyraste fikan någonsin på Marieberg. Förutom att det var vanilj i Chai Latten så smakade det riktigt gott. Jag köpte en kanelbulle som kostade 23 spänn. Efter denna fika så anser jag att Statoils kaffe och kanelbullar slår Espresso House varor och högt utbildade baristor.
Efter en stund så hörde jag några killar klaga på priset och...
Jag: Hallååååå vink vink Det tycker jag med och det var precis det jag sa till dom.
Kille 1: Jo det är för dyrt, dom sätter överpris men ändå sitter vi här och fikar.
Mamma: Jo det är ju sant.
Detta var Marieberg trippen. Fika inte på Espresso House. Statoil, Java (som ligger mitt i stan) och andra ställen är mycket, men mycket trevligare, godare och plånboksvänlig.
Monserrat
Färgade Linser
Lite reklam innan man åker hem till Svedala.
Hittade detta på Sandras blogg och jag härjar vidare för att det verkar vara en bra grej från http://www.fargadelinser.com/ .
Kolla in sidan, det är lätt värt ett besök.
Lycka till
Monserrat.
Hittade detta på Sandras blogg och jag härjar vidare för att det verkar vara en bra grej från http://www.fargadelinser.com/ .
Kolla in sidan, det är lätt värt ett besök.
Lycka till
Monserrat.
Sista uppförsbacken
Nu är det bara det sista kvar, ni vet den där sista delen utav backen, den jobbigaste och längsta delen där benen bara producerar mjölksyra så att allt bara tär i en. I alla fall så är vi där och resten kommer att gå så bra.
Idag har vi packat allt. Vi är klara i princip med all packning. Det låter mycket men det är det inte så tuppa inte av. Nu sitter vi hemma med Annaa och kollar på Desperate Housewifes. Trodde att det skulle vara det sista avsnittet idag men det är det inte. Dom sänder det första avsnittet från denna säsong och det suger. Jag ville ju åtminstone kolla klart på DH innan vi åkte.
Nu är det inte mycket kvar. Det är bara denna natt. Vi har en liten plan. Att sova så lite så möjligt så att vi är trötta på flyget... så att vi kan sova lite och kasst på planet, vilket i sin tur leder till att jetlagen inte blir så bad när vi väl landar hemma hos broder jord på tisdag =)
Just nu har vi lilla Omm på besök. En kompis söta lilla presidenthund. Han är sååååå himla sällskapssjuk och vill bara kela. Han är riktigt söt faktiskt.
Nä mina vänner. Nu blir det kolla klart och spela Little Big Planet en snabbis sen för att det kommer att dröja ett tag innan jag får göra det igen.
Må väl
Monserrat
Ps. Nu är det möjligt för mig att svara på era kommentarer här. Förr kunde jag inte det.
Idag har vi packat allt. Vi är klara i princip med all packning. Det låter mycket men det är det inte så tuppa inte av. Nu sitter vi hemma med Annaa och kollar på Desperate Housewifes. Trodde att det skulle vara det sista avsnittet idag men det är det inte. Dom sänder det första avsnittet från denna säsong och det suger. Jag ville ju åtminstone kolla klart på DH innan vi åkte.
Nu är det inte mycket kvar. Det är bara denna natt. Vi har en liten plan. Att sova så lite så möjligt så att vi är trötta på flyget... så att vi kan sova lite och kasst på planet, vilket i sin tur leder till att jetlagen inte blir så bad när vi väl landar hemma hos broder jord på tisdag =)
Just nu har vi lilla Omm på besök. En kompis söta lilla presidenthund. Han är sååååå himla sällskapssjuk och vill bara kela. Han är riktigt söt faktiskt.
Nä mina vänner. Nu blir det kolla klart och spela Little Big Planet en snabbis sen för att det kommer att dröja ett tag innan jag får göra det igen.
Må väl
Monserrat
Ps. Nu är det möjligt för mig att svara på era kommentarer här. Förr kunde jag inte det.
Sista lördagen
Gick upp vid elva. Provade att ringa mor och far men de var inte hemma. Ringde bror och han hade blivit matförgiftad. Bilen hade han också hämtat efter att den varit inne på reparation för andra gången nu. Nu har man kännt att det mesta ballt ur, men det börjar komma på fötter igen.
Fredrik spelade dumboll idag och hade kul, skaffade sig en lårcookie och har sig. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till Thirdstreet för att handla några beställningar som kommit från Sverige. Nu är vi klara och efter två dagars druttandes fram och tillbaka för att hitta rätt grejer så har vi nu äntligen fått ner lugnet och kan få packa lite nu. Eller ja, imorn ska vi packa.
Ikväll har vi haft Frida, Annaa och Maria hemma och vi har lagat potatisgratäng med fisk och en drös med sallader. På det blev det en kladdkaka med lite te. Sen kollade vi på Eagle Eye, ruskigt bra film by the way och efter den blev det Anchorman på tv. Nu är det Happy Gilmore på tv.
Vi ska snart gå och hoppa i bingen och schooova. Vi måste gå upp relativt tidigt imorn så att vi kan packa.
Jo, förresten. Vi har tvättat. Eller snarare så började vi tvätta tillsammans men sen så avslutade Fredrik det eftersom jag lagade mat med Maria här hemma.
Nanna naj på er.
Monserrat
Fredrik spelade dumboll idag och hade kul, skaffade sig en lårcookie och har sig. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till Thirdstreet för att handla några beställningar som kommit från Sverige. Nu är vi klara och efter två dagars druttandes fram och tillbaka för att hitta rätt grejer så har vi nu äntligen fått ner lugnet och kan få packa lite nu. Eller ja, imorn ska vi packa.
Ikväll har vi haft Frida, Annaa och Maria hemma och vi har lagat potatisgratäng med fisk och en drös med sallader. På det blev det en kladdkaka med lite te. Sen kollade vi på Eagle Eye, ruskigt bra film by the way och efter den blev det Anchorman på tv. Nu är det Happy Gilmore på tv.
Vi ska snart gå och hoppa i bingen och schooova. Vi måste gå upp relativt tidigt imorn så att vi kan packa.
Jo, förresten. Vi har tvättat. Eller snarare så började vi tvätta tillsammans men sen så avslutade Fredrik det eftersom jag lagade mat med Maria här hemma.
Nanna naj på er.
Monserrat
Ansökan till Guildford
Ah ni anar inte... ni förstår inte hur fckn frustrerande det har varit med allt det är om England vs. USA.
Häromdan fick jag ju reda på att jag måste göra audition för England den 30 januari här i LA. Tog kontakt med skolan för de hade olika datum på skolan om man jämförde dem med dem jag fick höra från de ansvariga här i Los Angeles. I vilket fall så har dom rätt, det är i slutet av januari. Ringde till British Airways för att kolla om man kan ändra datum med smärtlindring, men det var inte möjligt. Vi skulle bli tvugna att betala minst $200 var plus mellanskillnaden för resan per person. Detta blev inte ett alternativ längre eftersom vi blir överlyckliga när vi hittar encentare på gatan, vilket vi gör hela tiden.
Ikväll har Fredrik och Annaa hjälpt mig lite med min paranoia gällandes min ansökan. Jag skrev den idag. Den är i princip klar, jag behöver bara bifoga ett engelskt CV samt en helkropps bild på mig. Detta ska jag fixa under morgondagen. Sen bär det av att skicka iväg allt och åka till London för att göra provet. Hur jag ska ta mig till London är en annan femma. Vi får se, det löser sig som alla enerverande människor (enligt mig) alltid säger för att göra en gladare men det funkar inte =P
Nu är det i alla fall nästan klart och det börjar kännas skönt. Hoppas bara att jag kan få hjälp utav en lärare från Karolinska skolan i Örebro så att jag kan ha rätt stuk på saker och ting.
Nu blir det lite Seinfeld.
Monserrat.
Häromdan fick jag ju reda på att jag måste göra audition för England den 30 januari här i LA. Tog kontakt med skolan för de hade olika datum på skolan om man jämförde dem med dem jag fick höra från de ansvariga här i Los Angeles. I vilket fall så har dom rätt, det är i slutet av januari. Ringde till British Airways för att kolla om man kan ändra datum med smärtlindring, men det var inte möjligt. Vi skulle bli tvugna att betala minst $200 var plus mellanskillnaden för resan per person. Detta blev inte ett alternativ längre eftersom vi blir överlyckliga när vi hittar encentare på gatan, vilket vi gör hela tiden.
Ikväll har Fredrik och Annaa hjälpt mig lite med min paranoia gällandes min ansökan. Jag skrev den idag. Den är i princip klar, jag behöver bara bifoga ett engelskt CV samt en helkropps bild på mig. Detta ska jag fixa under morgondagen. Sen bär det av att skicka iväg allt och åka till London för att göra provet. Hur jag ska ta mig till London är en annan femma. Vi får se, det löser sig som alla enerverande människor (enligt mig) alltid säger för att göra en gladare men det funkar inte =P
Nu är det i alla fall nästan klart och det börjar kännas skönt. Hoppas bara att jag kan få hjälp utav en lärare från Karolinska skolan i Örebro så att jag kan ha rätt stuk på saker och ting.
Nu blir det lite Seinfeld.
Monserrat.
Finale di tutti =D
Jag är så klar med allt i skolan. Det känns riktigt skönt. Har dock lite dåligt samvete för att Fredrik har haft en tuff dag med sina finals och jag har bara varit hemma. Visserligen så lagade jag mat och städade, donade lite i hemmet så att det blir mys med ljus och så. Sen har jag också spelat Little Big Planet =)
I vilket fall, allt är klart och det är såååååååååååå skönt.
Något lite smått drygt är att jag fått veta att audition för skolan i London, är den 31 januari 2009 här i Los Angeles. Detta suger eftersom vi flyger tillbaka den 3 februari 2009. Jag har mailat skolan så vi får se hur det funkar. Jag hoppas verkligen att det inte är det datumet. Läste på deras hemsida att auditions i LA och NY, hålls i april. Hoppas bara att det är så annars så får jag åka tillbaks till LA lite tidigare.
Nu sitter jag och väntar på Maria. Vi ska ha lite tjejkväll tills Fredrik kommer hem från sin matte final. Sen ska han få lite mat som vi tills dess kommer ha lagat och mumsat på.
Nu är det bara fem dagar kvar tills vi åker hem. Wiiiiiiiiieeee
Åh en annan sak... jag har kanske jobb under lovet. Hoppas, hoppas, hoppas. Jag fick mail från ett företag och jag ska ringa upp dem när jag väl kommit hem.
Nu blir det att kolla klart på Family Guy sen laga mat med Maria =)
Monserrat
I vilket fall, allt är klart och det är såååååååååååå skönt.
Något lite smått drygt är att jag fått veta att audition för skolan i London, är den 31 januari 2009 här i Los Angeles. Detta suger eftersom vi flyger tillbaka den 3 februari 2009. Jag har mailat skolan så vi får se hur det funkar. Jag hoppas verkligen att det inte är det datumet. Läste på deras hemsida att auditions i LA och NY, hålls i april. Hoppas bara att det är så annars så får jag åka tillbaks till LA lite tidigare.
Nu sitter jag och väntar på Maria. Vi ska ha lite tjejkväll tills Fredrik kommer hem från sin matte final. Sen ska han få lite mat som vi tills dess kommer ha lagat och mumsat på.
Nu är det bara fem dagar kvar tills vi åker hem. Wiiiiiiiiieeee
Åh en annan sak... jag har kanske jobb under lovet. Hoppas, hoppas, hoppas. Jag fick mail från ett företag och jag ska ringa upp dem när jag väl kommit hem.
Nu blir det att kolla klart på Family Guy sen laga mat med Maria =)
Monserrat
Guildford
Hääuuulllååu,
Jag har sadlat om... jag har nya tankar eller snarare fler tankar angående mitt liv. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra eller ta itu med saker och ting men jag vet i alla fall att jag ska söka till ett universitet utanför London. Det är inte definitivt eller något som bara "tadaaa" ska hända, jag måste bli antagen. Det är så här att det visat sig att min teaterlärare har stora förhoppningar på mig och hon tycker att jag spiller min tid här, sant, kanske. Jag kanske spiller min tid om man tänker på utbildningen. Det amerikanska skolsystemet är ganska så olikt det vi har och det resten av världen har. Jag har satsat på min framtid nu och det jag vill göra, det jag vill är teater. Här så måste jag läsa 2 år på college och studera GE (general education) och följa ett visst eller ett par kursmönster som kommer att leda till att jag har möjligheten att söka till vissa skolor. De har inte samma kurssystem till alla skolor. Det mest gemensamma är IGETC, men man kommer inte heller hur långt som helst på det. Med dessa system så måste man läsa vissa kurser inom sin major, bestämda kurser, samt matematik, engelska, historia, politik, samhällskurser och ett flertal andra. Detta betyder att varje kurs är minst 3 units (nästan varje kurs, många matterkurser är 5 units). Som internationell student, betalar vi $200 per unit och vi måste läsa minst 12 per termin. Man kommer inte så långt på 12 units per termin på två år, man blir illa tvungen att läsa fler. Vi betalar en sjuk summa pengar för att få möjligheten att söka till ett universitet och dessutom så ska man betala resten av levnadsgrejerna. Amerikanarna betalar $20 per unit och det är helt absurt att vi får betala så himla mycket mer.
Det andra absurda är att vi inte får arbeta. Vi får arbeta inom campus max 20 h/vecka och lönen blir $8/h - 67.34 SEk (dagens valutakurs). Fredrik räknade ut hur mycket pengar vi skulle få utifall vi båda arbetade i månaden på 20 h var och det resulterade i ca 3200 SEK, sammanlagt. Detta var då baserat på valutakursen som var för ett par månader sedan, men ändå. Detta betyder att 20 h försvinner från oss båda i veckan från plugg och det är det inte värt för så lite pengar. Andra alternativet är att jobba svart och hur smart är det på en skala? Man vill inte riskera sin framtid här eller nån annanstans.
I vilket fall. Jag gillar inte England speciellt. Jag har visserligen bara varit där en gång och då var det inte så där jättespeciellt men å andra sidan så var jag bara där i en vecka. Det dumma är att man alltid går efter första intrycket på vad man än gör eller vem man än träffar. England lockar väldigt mycket. Skolan som jag fått rekommenderad har en komplett teaterutbildning med dans och man får ett stagecombat certificate (så som jag förstod det). Dessutom så får man en Bachelor degree på 3 år, en motsvarande kandidatexamen i Sverige. Det är riktigt bra. Något annat man får när man tar examen från den linjen är att man får vara med i en show i London och en i New York. Tydligen så är det, om inte den bästa, en utav dom bästa teaterutbildningarna i världen och självklart lockar det.
En annan fördel är att i England så kan vi faktiskt arbeta och det är riktigt skönt. Jag skulle verkligen kunna arbeta i en liten engelsk pub nere på hörnet och kunna försörja lite själv, det är mer än vad man kan göra här. Jag har tagit kontakt med en klasskompis från teatern som också ska söka och han ska hjälpa mig med lite information. I vilket fall så blir audition i slutet utav januari och det roliga är att jag faktiskt ser fram emot det. Jag minns när jag gjorde provet till scenhögskolan i Stockholm, det var nog det värsta jag gjort i mitt liv, men nu är det gjort och det är en merit som gör att jag idag inte är så skraj för att göra det igen.
Något annat helt underbart om jag nu skulle kunna ta mig till England är att jag bara befinner mig 2 timmar från mitt riktiga hem. Det är något jag insett nu som jag aldrig kännt förr, att min familj är något som jag verkligen behöver ha i mitt liv och riktigt nära. Då skulle jag bara kunna ta ett Ryanair flyg hem på en liten peng och bara pussa föräldrarna, brorsan, hans fästmö och vovvsisarna. Att inte kunna göra det nu verkligen tär i mig. Det är helt sjukt vad avstånd kan göra med en.
Nu säger jag inte att detta är definitivt, det är en tanke. Skulle jag inte komma in till nästa höst, så går jag klart 2 år på Santa Monica College och får en AA degree, den gör att jag kan utveckla studierna lite senare, och sen så provar jag igen för London. Vad tycker ni om det?
Jag har i alla fall anmält mig till kurser för nästa termin och jag ser fram emot de flesta. Det jag inte ser fram emot är att behöva ta om mitt matte prov för att komma upp i högre grad så att jag slipper ta en ca 7 matte kurser för att kunna transferera till en skola inom USA, om jag väljer att göra det. Det känns som att det blir mycket pengar på matte och inte så mycket på det jag verkligen vill göra.
Vi får se hur allt blir. Jag är bara glad att jag har stöd. Det jobbiga är att jag trodde att jag äntligen gett mig ut för att fånga min dröm men helt plöstligt så verkar den vara längre bort än vad jag trodde. USA är fortfarande en dröm men kanske efter studierna? När jag är klar med allt och beredd att få ett arbete? Ja, så tror jag nog att det kan vara, men man vet aldrig hur det blir. Det kanske slutar upp med skola i New York =D, vem vet.
Monserrat
Jag har sadlat om... jag har nya tankar eller snarare fler tankar angående mitt liv. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra eller ta itu med saker och ting men jag vet i alla fall att jag ska söka till ett universitet utanför London. Det är inte definitivt eller något som bara "tadaaa" ska hända, jag måste bli antagen. Det är så här att det visat sig att min teaterlärare har stora förhoppningar på mig och hon tycker att jag spiller min tid här, sant, kanske. Jag kanske spiller min tid om man tänker på utbildningen. Det amerikanska skolsystemet är ganska så olikt det vi har och det resten av världen har. Jag har satsat på min framtid nu och det jag vill göra, det jag vill är teater. Här så måste jag läsa 2 år på college och studera GE (general education) och följa ett visst eller ett par kursmönster som kommer att leda till att jag har möjligheten att söka till vissa skolor. De har inte samma kurssystem till alla skolor. Det mest gemensamma är IGETC, men man kommer inte heller hur långt som helst på det. Med dessa system så måste man läsa vissa kurser inom sin major, bestämda kurser, samt matematik, engelska, historia, politik, samhällskurser och ett flertal andra. Detta betyder att varje kurs är minst 3 units (nästan varje kurs, många matterkurser är 5 units). Som internationell student, betalar vi $200 per unit och vi måste läsa minst 12 per termin. Man kommer inte så långt på 12 units per termin på två år, man blir illa tvungen att läsa fler. Vi betalar en sjuk summa pengar för att få möjligheten att söka till ett universitet och dessutom så ska man betala resten av levnadsgrejerna. Amerikanarna betalar $20 per unit och det är helt absurt att vi får betala så himla mycket mer.
Det andra absurda är att vi inte får arbeta. Vi får arbeta inom campus max 20 h/vecka och lönen blir $8/h - 67.34 SEk (dagens valutakurs). Fredrik räknade ut hur mycket pengar vi skulle få utifall vi båda arbetade i månaden på 20 h var och det resulterade i ca 3200 SEK, sammanlagt. Detta var då baserat på valutakursen som var för ett par månader sedan, men ändå. Detta betyder att 20 h försvinner från oss båda i veckan från plugg och det är det inte värt för så lite pengar. Andra alternativet är att jobba svart och hur smart är det på en skala? Man vill inte riskera sin framtid här eller nån annanstans.
I vilket fall. Jag gillar inte England speciellt. Jag har visserligen bara varit där en gång och då var det inte så där jättespeciellt men å andra sidan så var jag bara där i en vecka. Det dumma är att man alltid går efter första intrycket på vad man än gör eller vem man än träffar. England lockar väldigt mycket. Skolan som jag fått rekommenderad har en komplett teaterutbildning med dans och man får ett stagecombat certificate (så som jag förstod det). Dessutom så får man en Bachelor degree på 3 år, en motsvarande kandidatexamen i Sverige. Det är riktigt bra. Något annat man får när man tar examen från den linjen är att man får vara med i en show i London och en i New York. Tydligen så är det, om inte den bästa, en utav dom bästa teaterutbildningarna i världen och självklart lockar det.
En annan fördel är att i England så kan vi faktiskt arbeta och det är riktigt skönt. Jag skulle verkligen kunna arbeta i en liten engelsk pub nere på hörnet och kunna försörja lite själv, det är mer än vad man kan göra här. Jag har tagit kontakt med en klasskompis från teatern som också ska söka och han ska hjälpa mig med lite information. I vilket fall så blir audition i slutet utav januari och det roliga är att jag faktiskt ser fram emot det. Jag minns när jag gjorde provet till scenhögskolan i Stockholm, det var nog det värsta jag gjort i mitt liv, men nu är det gjort och det är en merit som gör att jag idag inte är så skraj för att göra det igen.
Något annat helt underbart om jag nu skulle kunna ta mig till England är att jag bara befinner mig 2 timmar från mitt riktiga hem. Det är något jag insett nu som jag aldrig kännt förr, att min familj är något som jag verkligen behöver ha i mitt liv och riktigt nära. Då skulle jag bara kunna ta ett Ryanair flyg hem på en liten peng och bara pussa föräldrarna, brorsan, hans fästmö och vovvsisarna. Att inte kunna göra det nu verkligen tär i mig. Det är helt sjukt vad avstånd kan göra med en.
Nu säger jag inte att detta är definitivt, det är en tanke. Skulle jag inte komma in till nästa höst, så går jag klart 2 år på Santa Monica College och får en AA degree, den gör att jag kan utveckla studierna lite senare, och sen så provar jag igen för London. Vad tycker ni om det?
Jag har i alla fall anmält mig till kurser för nästa termin och jag ser fram emot de flesta. Det jag inte ser fram emot är att behöva ta om mitt matte prov för att komma upp i högre grad så att jag slipper ta en ca 7 matte kurser för att kunna transferera till en skola inom USA, om jag väljer att göra det. Det känns som att det blir mycket pengar på matte och inte så mycket på det jag verkligen vill göra.
Vi får se hur allt blir. Jag är bara glad att jag har stöd. Det jobbiga är att jag trodde att jag äntligen gett mig ut för att fånga min dröm men helt plöstligt så verkar den vara längre bort än vad jag trodde. USA är fortfarande en dröm men kanske efter studierna? När jag är klar med allt och beredd att få ett arbete? Ja, så tror jag nog att det kan vara, men man vet aldrig hur det blir. Det kanske slutar upp med skola i New York =D, vem vet.
Monserrat
Helgen
Vad vore helger utan vänner? Egentligen... vad vore dagarna utan kompisarna som har lika tråk som jag och man väljer att tråka tillsammans? Allt blir givetvis mycket roligare och sen får man chansen att knäppa sig lite istället för att vara seriös och så. Den här helgen är bara halvvägs för mig, dvs att jag haft helg sedan i torsdags och har det fram till måndag. Nu sitter Annaa och Fredrik med mig i soffan. Fredrik spelar Need For Speed Most Wanted, Annaa pluggar sin hemska matte och jag sitter och skriver. Spelade NFS Most Wanted förut, men fick sådana hjärtklappningar att jag la av.
För en stund sedan, bakade vi nån slags chokladkaka med Maria, som nyligen gick upp till sig. Det var meningen att det skulle bli en kladdis men det totalmisslyckades. Visserligen så blev den väldigt god med bäääär - hallon och björnbär eller beeear berries, as we say in this house =). Efter det så kollade vi på Zoolander tillsammans och åt kaka , mmmm så gott det blev. Jag tror att jag är uppe på min tjugo nånting gång på Zoolander filmen, helt sjukt. Den är så äckligt IQ befriad att jag inte kan sluta kolla på den.
Idag så var Fredrik iväg på morgonen för att spela lite f'üssball och kom sen hem till en sovande mej. Jag var så trött imorse när han gick upp (06:15). Han kom hem 11:30 och jag låg och tok sov. Vi hade sagt att när han skulle komma hem så skulle han bara in och duscha och sen sova en stund till, men jag ångrade mig på morgonen eftersom jag hade sovit för länge. På något sätt så lyckades han övertala mig att sova en timma - okej då. Vi sov en timma sen var jag för trött för att gå upp så det blev en timma till. Vi gick upp 14:30, hehe.
Annars... ja annars så blir det väl lite plugg. Har bara en läxa kvar efter allt det här med finals och grejer. Jag är klar med allt annat. Jag ska berätta mer i ett annat inlägg som jag ska skriva om en liten stund.
Imorn blir det i alla fall att göra den sista läxan och sen bara vara friiiiiiiiiiiii. Nu är det ju bara 8 dagar kvar tills vi åker hem och det är så skönt.
Kommer snart tillbaka med mer.
Monserrat.
För en stund sedan, bakade vi nån slags chokladkaka med Maria, som nyligen gick upp till sig. Det var meningen att det skulle bli en kladdis men det totalmisslyckades. Visserligen så blev den väldigt god med bäääär - hallon och björnbär eller beeear berries, as we say in this house =). Efter det så kollade vi på Zoolander tillsammans och åt kaka , mmmm så gott det blev. Jag tror att jag är uppe på min tjugo nånting gång på Zoolander filmen, helt sjukt. Den är så äckligt IQ befriad att jag inte kan sluta kolla på den.
Idag så var Fredrik iväg på morgonen för att spela lite f'üssball och kom sen hem till en sovande mej. Jag var så trött imorse när han gick upp (06:15). Han kom hem 11:30 och jag låg och tok sov. Vi hade sagt att när han skulle komma hem så skulle han bara in och duscha och sen sova en stund till, men jag ångrade mig på morgonen eftersom jag hade sovit för länge. På något sätt så lyckades han övertala mig att sova en timma - okej då. Vi sov en timma sen var jag för trött för att gå upp så det blev en timma till. Vi gick upp 14:30, hehe.
Annars... ja annars så blir det väl lite plugg. Har bara en läxa kvar efter allt det här med finals och grejer. Jag är klar med allt annat. Jag ska berätta mer i ett annat inlägg som jag ska skriva om en liten stund.
Imorn blir det i alla fall att göra den sista läxan och sen bara vara friiiiiiiiiiiii. Nu är det ju bara 8 dagar kvar tills vi åker hem och det är så skönt.
Kommer snart tillbaka med mer.
Monserrat.
Äntligen =D
Åh äntligen, äntligen, äntligen. Åh fan vad jag saknar Fylking nu med sin "ÄNTLIGEN!!!". Kan verkligen hålla med.
Efter att CSN haft vårt brev om mer lån och skolavgiftsgrej, så har de äntligen gett mig pengar. Guuuuuuuuuuuud så långsamma. Inatt (er morgon runt 08 snåret) så ringde vi till dem och helt plötsligt så får Fredrik den geniala idén att kolla banken - igen. Mmm visst lilla gubben, tänkte jag. Vi hade redan checkat på morgonen och nada hade hänt. I vilket fall så tittade jag -igen och det var som tusan... pengarna hade ramlat in väldigt fint på kontot. Där satt jag med en tutande telefon och med knappvalsmeny och grejer och kom på att "fan jag behöver inte ringa längre", så jag la på. Vi väntade ända till midnatt eller nåt sånt för att ringa när vi bara hade kunnat kolla om vi hade fått dem.
Idag har jag varit duktig... gick upp en halvtimma innan jag började. Fattar inte att det är så svårt nuförtiden att gå upp tidigt alltså så tidigt. Jag har ju under alla år och dar gått upp tidigt (på veckodagarna) och det har funkat mer eller mindre bra men nu så är det helt omöjligt. Fredrik säger att det beror på att jag har haft lektioner som börjar senare vissa dagar och på helgerna så sover man lite längre så det är svårt att ställa om två dagar i veckan till en skapligt normal dygnsrytm. Nu vet jag i alla fall att jag inte kommer att ta för tidiga lektioner nästa termin. Runt 10 snåret blir nog jätte bra. Har man möjligheten att planera sina studier så att de passar så ska man helt klart göra det.
En annan sak jag kommit på... tänkte på det häromdagen. Jag satt och tänkte på att vår historia, den vi skapar, de folk kommer att referera tillbaka till är inte så himla vackert. Vi lever i ett sekel där saker och ting inte är värda mer än något som är materialsistiskt. Alltså vi kommer att kunna blicka tillbaka till vår tid och tänka att det enda handlar om skönhet. Alla tidningar handlar om hur vackra och fula kvinnorna och kändisar är. Allt handlar om kvinnor och skönhet. Varenda tidning skriver om vad som är inne och ute allt handlar om skönhet. Fan vad absurt. Vi kommer att minnas ett sekel där allt handlar om vem som har längst ögonfransar, hetaste skorna, flashigaste behån, fiffigaste kortkorta kjolen utan trosor och den mest gyllenebruna, guldtoniga nyans på huden. Vilka sjuka människor vi är. Vi är ting utan känslor, principer och tro på en själv. Vi väljer andras tro om en själv än din egen. Vi kämpar inte för världsfred, vi kämpar för om Lindsay Lohan är snyggast och mest gay eller om Angelina Jolie är den mest exotiska kvinnan någonsin på jorden som masstillverkar barn som om de vore Chanel plagg. Vi är vad folk gör oss till... tacka fan för att jag inte bryr mig, går upp en halvtimma innan lektionen börjar, dushar snabbt och äter frukost och sedan drar till skolan och ser ut som döden själv, men vem bryr sig? Jag är lycklig och jag är älskad för den och vem jag är inte vad jag skulle kunna vara.
Nu måste jag dra mig till gymet. Skaffa lite kondition för min egen skull så att jag kan springa bredvid älskling längs stranden och se på den vackra solnedgången.
Tack och hej, leverpastej.
Monserrat.
Efter att CSN haft vårt brev om mer lån och skolavgiftsgrej, så har de äntligen gett mig pengar. Guuuuuuuuuuuud så långsamma. Inatt (er morgon runt 08 snåret) så ringde vi till dem och helt plötsligt så får Fredrik den geniala idén att kolla banken - igen. Mmm visst lilla gubben, tänkte jag. Vi hade redan checkat på morgonen och nada hade hänt. I vilket fall så tittade jag -igen och det var som tusan... pengarna hade ramlat in väldigt fint på kontot. Där satt jag med en tutande telefon och med knappvalsmeny och grejer och kom på att "fan jag behöver inte ringa längre", så jag la på. Vi väntade ända till midnatt eller nåt sånt för att ringa när vi bara hade kunnat kolla om vi hade fått dem.
Idag har jag varit duktig... gick upp en halvtimma innan jag började. Fattar inte att det är så svårt nuförtiden att gå upp tidigt alltså så tidigt. Jag har ju under alla år och dar gått upp tidigt (på veckodagarna) och det har funkat mer eller mindre bra men nu så är det helt omöjligt. Fredrik säger att det beror på att jag har haft lektioner som börjar senare vissa dagar och på helgerna så sover man lite längre så det är svårt att ställa om två dagar i veckan till en skapligt normal dygnsrytm. Nu vet jag i alla fall att jag inte kommer att ta för tidiga lektioner nästa termin. Runt 10 snåret blir nog jätte bra. Har man möjligheten att planera sina studier så att de passar så ska man helt klart göra det.
En annan sak jag kommit på... tänkte på det häromdagen. Jag satt och tänkte på att vår historia, den vi skapar, de folk kommer att referera tillbaka till är inte så himla vackert. Vi lever i ett sekel där saker och ting inte är värda mer än något som är materialsistiskt. Alltså vi kommer att kunna blicka tillbaka till vår tid och tänka att det enda handlar om skönhet. Alla tidningar handlar om hur vackra och fula kvinnorna och kändisar är. Allt handlar om kvinnor och skönhet. Varenda tidning skriver om vad som är inne och ute allt handlar om skönhet. Fan vad absurt. Vi kommer att minnas ett sekel där allt handlar om vem som har längst ögonfransar, hetaste skorna, flashigaste behån, fiffigaste kortkorta kjolen utan trosor och den mest gyllenebruna, guldtoniga nyans på huden. Vilka sjuka människor vi är. Vi är ting utan känslor, principer och tro på en själv. Vi väljer andras tro om en själv än din egen. Vi kämpar inte för världsfred, vi kämpar för om Lindsay Lohan är snyggast och mest gay eller om Angelina Jolie är den mest exotiska kvinnan någonsin på jorden som masstillverkar barn som om de vore Chanel plagg. Vi är vad folk gör oss till... tacka fan för att jag inte bryr mig, går upp en halvtimma innan lektionen börjar, dushar snabbt och äter frukost och sedan drar till skolan och ser ut som döden själv, men vem bryr sig? Jag är lycklig och jag är älskad för den och vem jag är inte vad jag skulle kunna vara.
Nu måste jag dra mig till gymet. Skaffa lite kondition för min egen skull så att jag kan springa bredvid älskling längs stranden och se på den vackra solnedgången.
Tack och hej, leverpastej.
Monserrat.
Måndelimåndag
Hur najs är det inte att påbörja veckan med en ledig dag? Jag kan berätta att det är hur underbart som helst. Detsamma gäller fredag, lördag, söndag och onsdag. Japps... jag är ledig fr.o.m. torsdag eftermiddag fram till måndag sen är det skola tisdag, ledig onsdag och sista skoldagen på torsdag. Jag gick i skolan måndag till fredag från början, då hade jag en intensivkurs i fotografi som jag avslutat för ca 1 månad sen. Den kursen var måndagar och onsdagar i 3 h och det var den enda kursen de dagarna.
Idag har jag pluggat. Fredrik har hjälpt mig lite med min online engelska, förklarade hur man kunde göra och så. Nu på kvällen så sitte vi tre töser i vår lägenhet och pluggar. Annaa kör sitt matte race, Maria pluggar "my food pyramid" - det hon ätit idag för att vara medveten om vad de får i sig och jag har pluggat min andra engelska. Men nu så tog vi ett litet uppehåll och pratade jordbävning. Förklarade lite om jordbävningar och så å att man är förberedd när det väl händer.
Grejen är så här att Kalifornien ligger på en platta där det finns ett geologiskt fel som orsakar jorbävningar. Samma sak med Chile. Dessa två är väldigt utsatta för jordbävningar och skalv. Det skulle ha varit en större jordbäving här för ett bra tag sedan men den dök aldrig upp så det betyder att plattorna ligger och samlar kraft för var dag som går och när tiden väl kommer så kommer smällen vara på en ca 7.8 i richter skalan. Det är en enorm kraft som kommer att slå ut elledningar, gasledningar och marken kommer att dela på sig. Visserligen är detta ett rop på att man ska vara försiktigt och föberedd. Media förstorar alltid upp saker och ting så jag hoppas att de gjort de nu med. Det som är bra är att Kalifornien har förberett sitt folk genom att ha gemensamma övningar under en specifik dag och det var i torsdags. Dessutom så finns det affisher i bussar och på andra ställen som säger vad man ska ha i sin första hjälpen låda. Man ska samla på sig mycket vatten, konserver, ficklampor, tändstickor, och lite mer grejer. Bra att ha ifall allt bara slås ut under en lite längre period.
Nu sitter vi hemma, tjejerna, Fredrik och Justin (vår granne) och pratar lite grann. Det är mysigt och roligt.
Vi ska väl plugga lite till och tjåla mera hehehe.
Dagens uppdatering mina vänner..
Monserrat
Idag har jag pluggat. Fredrik har hjälpt mig lite med min online engelska, förklarade hur man kunde göra och så. Nu på kvällen så sitte vi tre töser i vår lägenhet och pluggar. Annaa kör sitt matte race, Maria pluggar "my food pyramid" - det hon ätit idag för att vara medveten om vad de får i sig och jag har pluggat min andra engelska. Men nu så tog vi ett litet uppehåll och pratade jordbävning. Förklarade lite om jordbävningar och så å att man är förberedd när det väl händer.
Grejen är så här att Kalifornien ligger på en platta där det finns ett geologiskt fel som orsakar jorbävningar. Samma sak med Chile. Dessa två är väldigt utsatta för jordbävningar och skalv. Det skulle ha varit en större jordbäving här för ett bra tag sedan men den dök aldrig upp så det betyder att plattorna ligger och samlar kraft för var dag som går och när tiden väl kommer så kommer smällen vara på en ca 7.8 i richter skalan. Det är en enorm kraft som kommer att slå ut elledningar, gasledningar och marken kommer att dela på sig. Visserligen är detta ett rop på att man ska vara försiktigt och föberedd. Media förstorar alltid upp saker och ting så jag hoppas att de gjort de nu med. Det som är bra är att Kalifornien har förberett sitt folk genom att ha gemensamma övningar under en specifik dag och det var i torsdags. Dessutom så finns det affisher i bussar och på andra ställen som säger vad man ska ha i sin första hjälpen låda. Man ska samla på sig mycket vatten, konserver, ficklampor, tändstickor, och lite mer grejer. Bra att ha ifall allt bara slås ut under en lite längre period.
Nu sitter vi hemma, tjejerna, Fredrik och Justin (vår granne) och pratar lite grann. Det är mysigt och roligt.
Vi ska väl plugga lite till och tjåla mera hehehe.
Dagens uppdatering mina vänner..
Monserrat
Idag åkte vi in till Los Angeles för att Fredrik har ett arbete att göra som just handlar om LA och dess grund- La Placita Olvera (El pueblo de Los Àngeles). Det finns ett litet område precis ovanför Union Station som är mexikanskt. Det är ett mysigt ställe där det finns typiska mexikanska saker. Tanken slog mig... tanken att alla grejer som är så himla "unika" och mexikanska, bara var komersiella saker. Det är en massproduktion utav den mexikanska kulturen. Det är fint och mysigt, en speciell anda men ändå lite plastiskt och falskt. Ursprungskänslan finns inte kvar eftersom det kommer så mycket turister och själva poängen är att sälja.
All konst och allt typiskt från landet, påminde mig om när jag var hem till Chile i vintras. Där finns också typiska chilenska saker... fina grejer som verkligen får en att känna Chile. Där finns också kommersiella områden (inte i samma mängd som här) men efter idag så kände jag en viss skillnad. Det fanns mer kärlek och själ nerlagd i dessa handarbeten så att man ville verkligen ha dom. I vilket fall... hur äkta eller oäkta det kan ha varit idag så var det en mysig dag med indianer som körde iväg i sina jeepar efter att de dansat klart och tagit av sig fjädrarna. Musiken är ju ändå ljuvlig.
Nå... vill ni höra om min huvudvärk? Mjo, den har försvunnit. Ni vet att efter en hel veckas skitsläng i skallen så gick jag ju till Rite Aid´s apotek och köpte Ibuprofen - det hjälpte. Har inte haft ont i huvudet sen igår runt 15 snåret. Kloka lillan va? Hehehehe... ibland kan man inte ha alla hästar i hagen... ibland springer dom ju bort och härjar.
Ikväll så bakade vi kladdkaka - igen. Gårdagens tog slut ganska fort. Det var så gott sen ville jag dela med mig utav min första kladdkake triumf till mina kära grannar. De hade varit ute och festat och jag vet att ena tjejen var lite avslagen. Men jivlars vad god den var så vi var tvugna att göra en till. En ceasar sallad till Desperate Housewives och kladdkaka på det. Vilket sjukt avsnitt det var och så hatar jag verkligen när Alice (hon hette väl så?) börjar prata på slutet, för då vet man att det snart är slut och då är det en heeeel vecka tills nästa. Bara för att jävlas, drygas och göra mig allmänt ledsen så drar de ut på allt... det är 2 veckor tills nästa nya avsnitt (de kör ett par veckor sen gör de en uppföljning av vad som hänt i två veckor - arslen) och då är det bara två veckor kvar tills jag kommer hem. Wohooooooooo.
Jo, jag har spelat lite, lite PS3 - vilken förvåning =P
Var tvungen att få dagens dos utav Litte Big Planet. Det är ett helt insane spel. Hur kan man fastna så? Älska älska... detta är nog det spel jag gillar mest efter Super Mario. LBP ligger i samma kategori som Need For Speed Most Wanted, för mig. By the way... det kommer ut ett nytt NFS och det heter Need For Speed Undercover. Maaaaaaan I´m really, really going to have that. Det blir nog julklappsönskning. Tror ni tomten fortfarande har mig i åtanke? Jag menar... efter alla fan han fått från mig under alla åren. Jag tror då att han har ett gott hjärta. Och ni, ni barn! JULTOMTEN FINNS, HAN FINNS, FINNS, FINNS!!! Lyssna inte på något annat för det är helt enkelt inte sant. Jag har sett honom. Han tog sin släde med sina renar och for iväg i nattmörkrets underbara vy, i stjärnornas glans och snöns mjukhet för många år sedan (när jag såg honom sist... jag såg honom under alla mina barnsår sen blev jag vuxen och materialistisk, men det ska ändras.) Tomten! Jag kommer att ha en massa gröt och root beer till dig när du kommer =)
För en stund sedan så pratade vi med CSN. Jag skickade iväg brevet till dem per post för ca 3 veckor sedan. Jag köpte det billigaste frimärket och tanta bakom disken sa att det skulle ta mellan 12-16 dagar. "W0000t?", tänkte jag. Helt sjukt lång tid. Man fattar liksom inte att det ska ta så lång tid. Hemma finns det knappt ett sådant alternativ, men sak samma jag lät det gå. När vi pratade med CSN så sa de att brevhelvetet kommit fram den 31 oktober. Så de har suttit med tummen i... hela tiden fram tills vårt samtal som ägde rum fär knappt en halvtimma sen. Hur svårt ska det vara att få tummer ur? Thomas från CSN sa att han skulle titta på det nu, idag. "W000000000000000000000t", amen va i katten liksom. Ge er. Fattar ni inte att vi är studenter vars ekonomi skjutits rakt upp i älet pga ekonomikrisen? Tror ni inte att biljettpengarna behövs nu? Ja ja... jag antar att de kommer att fixa detta nu annars får jag nog lägga snällheten åt sidan för ett tag och agera som nästan alla vill att man ska - jäkla massochister är ni allihopa. Det går ju för fasen inte att ha en enda vettig normal konsversation med någon, nånstans på denna jord. Det spelar ingen roll om det heter Sverige, med den mest avancerade grejsimojersna som finns, Spanien med de mest "förstående" bankmänniskorna som finns eller USA, det välutvecklade landet, landet utav alla länder som har det mökigaste mobiltelefonsystemet någonsin. Sak i samma, allt kommer att bli bra.
Nu är klockan fem minuter ifrån midnatt, natten till måndag (somliga av er har redan måndag mitt på morgonen) så det betyder att vi ska sova. Det roliga är att det varit mörkt sen klockan 17 i eftermiddags. Skymningen var runt 16 snåret och höll sig ända till 17.
Sov gott och lycka till på era arbeten, skolor, prov och allt.
Monserrat
All konst och allt typiskt från landet, påminde mig om när jag var hem till Chile i vintras. Där finns också typiska chilenska saker... fina grejer som verkligen får en att känna Chile. Där finns också kommersiella områden (inte i samma mängd som här) men efter idag så kände jag en viss skillnad. Det fanns mer kärlek och själ nerlagd i dessa handarbeten så att man ville verkligen ha dom. I vilket fall... hur äkta eller oäkta det kan ha varit idag så var det en mysig dag med indianer som körde iväg i sina jeepar efter att de dansat klart och tagit av sig fjädrarna. Musiken är ju ändå ljuvlig.
Nå... vill ni höra om min huvudvärk? Mjo, den har försvunnit. Ni vet att efter en hel veckas skitsläng i skallen så gick jag ju till Rite Aid´s apotek och köpte Ibuprofen - det hjälpte. Har inte haft ont i huvudet sen igår runt 15 snåret. Kloka lillan va? Hehehehe... ibland kan man inte ha alla hästar i hagen... ibland springer dom ju bort och härjar.
Ikväll så bakade vi kladdkaka - igen. Gårdagens tog slut ganska fort. Det var så gott sen ville jag dela med mig utav min första kladdkake triumf till mina kära grannar. De hade varit ute och festat och jag vet att ena tjejen var lite avslagen. Men jivlars vad god den var så vi var tvugna att göra en till. En ceasar sallad till Desperate Housewives och kladdkaka på det. Vilket sjukt avsnitt det var och så hatar jag verkligen när Alice (hon hette väl så?) börjar prata på slutet, för då vet man att det snart är slut och då är det en heeeel vecka tills nästa. Bara för att jävlas, drygas och göra mig allmänt ledsen så drar de ut på allt... det är 2 veckor tills nästa nya avsnitt (de kör ett par veckor sen gör de en uppföljning av vad som hänt i två veckor - arslen) och då är det bara två veckor kvar tills jag kommer hem. Wohooooooooo.
Jo, jag har spelat lite, lite PS3 - vilken förvåning =P
Var tvungen att få dagens dos utav Litte Big Planet. Det är ett helt insane spel. Hur kan man fastna så? Älska älska... detta är nog det spel jag gillar mest efter Super Mario. LBP ligger i samma kategori som Need For Speed Most Wanted, för mig. By the way... det kommer ut ett nytt NFS och det heter Need For Speed Undercover. Maaaaaaan I´m really, really going to have that. Det blir nog julklappsönskning. Tror ni tomten fortfarande har mig i åtanke? Jag menar... efter alla fan han fått från mig under alla åren. Jag tror då att han har ett gott hjärta. Och ni, ni barn! JULTOMTEN FINNS, HAN FINNS, FINNS, FINNS!!! Lyssna inte på något annat för det är helt enkelt inte sant. Jag har sett honom. Han tog sin släde med sina renar och for iväg i nattmörkrets underbara vy, i stjärnornas glans och snöns mjukhet för många år sedan (när jag såg honom sist... jag såg honom under alla mina barnsår sen blev jag vuxen och materialistisk, men det ska ändras.) Tomten! Jag kommer att ha en massa gröt och root beer till dig när du kommer =)
För en stund sedan så pratade vi med CSN. Jag skickade iväg brevet till dem per post för ca 3 veckor sedan. Jag köpte det billigaste frimärket och tanta bakom disken sa att det skulle ta mellan 12-16 dagar. "W0000t?", tänkte jag. Helt sjukt lång tid. Man fattar liksom inte att det ska ta så lång tid. Hemma finns det knappt ett sådant alternativ, men sak samma jag lät det gå. När vi pratade med CSN så sa de att brevhelvetet kommit fram den 31 oktober. Så de har suttit med tummen i... hela tiden fram tills vårt samtal som ägde rum fär knappt en halvtimma sen. Hur svårt ska det vara att få tummer ur? Thomas från CSN sa att han skulle titta på det nu, idag. "W000000000000000000000t", amen va i katten liksom. Ge er. Fattar ni inte att vi är studenter vars ekonomi skjutits rakt upp i älet pga ekonomikrisen? Tror ni inte att biljettpengarna behövs nu? Ja ja... jag antar att de kommer att fixa detta nu annars får jag nog lägga snällheten åt sidan för ett tag och agera som nästan alla vill att man ska - jäkla massochister är ni allihopa. Det går ju för fasen inte att ha en enda vettig normal konsversation med någon, nånstans på denna jord. Det spelar ingen roll om det heter Sverige, med den mest avancerade grejsimojersna som finns, Spanien med de mest "förstående" bankmänniskorna som finns eller USA, det välutvecklade landet, landet utav alla länder som har det mökigaste mobiltelefonsystemet någonsin. Sak i samma, allt kommer att bli bra.
Nu är klockan fem minuter ifrån midnatt, natten till måndag (somliga av er har redan måndag mitt på morgonen) så det betyder att vi ska sova. Det roliga är att det varit mörkt sen klockan 17 i eftermiddags. Skymningen var runt 16 snåret och höll sig ända till 17.
Sov gott och lycka till på era arbeten, skolor, prov och allt.
Monserrat
Definition av mig i nuläget...
Skallont, trött, besvärad, tv-spels tokig och nörd.
Jag har hamnat i en period där skallen smäller utav smärta och det går inte över. Har pumpat Aspirins, motsvarande Alvedon och det har verkligen inte gjort sitt. Idag kom jag på den geniala idén att Rite Aid, affären rakt över gatan utan övergångsställe, har ett pharmacy place i butiken. Ja men duktigt Monse, en vecka för sent - baaaahhh.
Handlade Ibuprofen istället och det verkar som att dom gör sitt jobb, huvudvärken har avtagit lite grann. Vet inte vad detta beror på, vet inte varför huvudet har börjat göra ont. Jag har inte gjort något speciellt som att t.ex. ramla och få hjärnskakning, utan jag har levt normalt som jag gjort hela tiden. Mamma beställde en tid till doktorn sen när jag kommer hem till Sverige men jag måste säga att jag börjar få panik. Sist de kollade mitt huvud, slutade med en lumbalpunktion som gjorde att jag blev sängliggandes med en fruktansvärd migrän i 2 veckor. Fasar för det nu.
Annars... ja annars ni. Annars är allt ok. Skolan börjar ta slut, pengarna är slut och sommaren är slut. Fast det sista var inte riktigt sant. Sommaren är enligt teorin slut, men idag har vi haft 30 graders värme (celsius). Det har varit skönt men har inte varit ute så mycket på grund av skallen. Vi gick dock till 99 cent store och till Trader Joe´s. Trader Joe´s är en bra matbutik där all mat är oganiskt. Dock är det lite smådyrt... eller egentligen inte men som student så bränner allt som inte är 99 cent store.
På eftermiddagen så fick jag för mig att vi skulle baka på kvällen och det är det vi sysslar med just nu. Fredrik slickar bort all kladdkakesmet från vispen och jag fick smaka lite grann.
Har också kommit på att baka är det sämsta vi kan göra tillsammans eftersom vi är såna gottegrisar, vi äter all smet (gjorde dubbel portion) och så klantar vi oss förfärligt med alla ingridienser - fel ordning, random is better.
Just nu så läggs smeten i skålen. Vad mycket smet som viiiiips försvunnit, hehe.
Till kladdkakan så ska vi ha granatäpplen, ni vet dom fina röda pluttarna. Har inte sett vanilsås så vi får hitta på nåt annat. det kanske räcker så, bara kaka med granatisar.
För övrigt så är det bara en månad kvar tills vi åker hem. Har aldrig haft denna hemlängtan förr. Det är nästan lite skrämmande för jag har aldrig känt så här starkt förut och då har jag ju ändå varit borta ganska länge. Det kanske beror på att det är mer definitivt den här gången och att jag kanske har vuxit lite mer eller blivit gammal. Jag vill inte vara gammal, vill vara ung, fräsh, kreativ, innovativ och cool. Ni vet när man inte behöveer bry sig om så mycket, bara leva. Det vore då ändå underbart att få vara det igen. Men å andra sidan så måste man bli gammal och sliten och dö för att senare födas på nytt och leva ett nytt liv. Ja, jag tror på reinkarnation, tror på en jäla massa och det går inte att definera min religion. Jag tror på min familj och mig, min framtid och det jag gör, det som sker och vad som förutset, det som fungerar och det som man slopar... jag tror helt enkelt.
Trots att detta inlägg verkar lite negativt så är det inte så. Allt kan inte vara fantastiskt hela tiden. Nu är allt helt okej. Det kunde ha vart bättre om CSN rappat på lite grann och kanske meddelat en per mail och så angående merkostnaslån och resterande lån av skolavgift. Det skulle verkligen behövas.
Något annat jag kan dela med mig utav är att i torsdags så hade jag uppspelning utav en scen. Min lärare som är en person som verkligen säger vad hon tycker, hon säger inte att folk är bra för att göra dem glada, utan när hon verkligen tycker att folk är bra. Hon sa att jag sopade mattan med min motspelare vilket är bra för mig men inte för henne. Hade gärna sett lite mer action på scen så man får lite mer att spela på. I vilket fall så sa hon att det var en fantastisk uppvisning. Dr. Harrop, min lärare sa att jag skulle ta fler kurser med henne, göra en audition för hennes teatershow och att jag skulle söka till världens bästa teaterskola i England. Det var verkligen upplyftande att höra. Efter lektionen så pratade hon med mig och hon tyckte att det var en klar förbättring från första visningen utav den scenen (vi visar upp en och samma scen två gånger).
Med detta så avslutar jag för ikväll. Kan inte lova er att jag kommer att sitta och skriva för jämnan, varje dag men jag ska försöka att skriva lite oftare i alla fall. Så länge ni läser så skriver jag.
Monserrat.
Jag har hamnat i en period där skallen smäller utav smärta och det går inte över. Har pumpat Aspirins, motsvarande Alvedon och det har verkligen inte gjort sitt. Idag kom jag på den geniala idén att Rite Aid, affären rakt över gatan utan övergångsställe, har ett pharmacy place i butiken. Ja men duktigt Monse, en vecka för sent - baaaahhh.
Handlade Ibuprofen istället och det verkar som att dom gör sitt jobb, huvudvärken har avtagit lite grann. Vet inte vad detta beror på, vet inte varför huvudet har börjat göra ont. Jag har inte gjort något speciellt som att t.ex. ramla och få hjärnskakning, utan jag har levt normalt som jag gjort hela tiden. Mamma beställde en tid till doktorn sen när jag kommer hem till Sverige men jag måste säga att jag börjar få panik. Sist de kollade mitt huvud, slutade med en lumbalpunktion som gjorde att jag blev sängliggandes med en fruktansvärd migrän i 2 veckor. Fasar för det nu.
Annars... ja annars ni. Annars är allt ok. Skolan börjar ta slut, pengarna är slut och sommaren är slut. Fast det sista var inte riktigt sant. Sommaren är enligt teorin slut, men idag har vi haft 30 graders värme (celsius). Det har varit skönt men har inte varit ute så mycket på grund av skallen. Vi gick dock till 99 cent store och till Trader Joe´s. Trader Joe´s är en bra matbutik där all mat är oganiskt. Dock är det lite smådyrt... eller egentligen inte men som student så bränner allt som inte är 99 cent store.
På eftermiddagen så fick jag för mig att vi skulle baka på kvällen och det är det vi sysslar med just nu. Fredrik slickar bort all kladdkakesmet från vispen och jag fick smaka lite grann.
Har också kommit på att baka är det sämsta vi kan göra tillsammans eftersom vi är såna gottegrisar, vi äter all smet (gjorde dubbel portion) och så klantar vi oss förfärligt med alla ingridienser - fel ordning, random is better.
Just nu så läggs smeten i skålen. Vad mycket smet som viiiiips försvunnit, hehe.
Till kladdkakan så ska vi ha granatäpplen, ni vet dom fina röda pluttarna. Har inte sett vanilsås så vi får hitta på nåt annat. det kanske räcker så, bara kaka med granatisar.
För övrigt så är det bara en månad kvar tills vi åker hem. Har aldrig haft denna hemlängtan förr. Det är nästan lite skrämmande för jag har aldrig känt så här starkt förut och då har jag ju ändå varit borta ganska länge. Det kanske beror på att det är mer definitivt den här gången och att jag kanske har vuxit lite mer eller blivit gammal. Jag vill inte vara gammal, vill vara ung, fräsh, kreativ, innovativ och cool. Ni vet när man inte behöveer bry sig om så mycket, bara leva. Det vore då ändå underbart att få vara det igen. Men å andra sidan så måste man bli gammal och sliten och dö för att senare födas på nytt och leva ett nytt liv. Ja, jag tror på reinkarnation, tror på en jäla massa och det går inte att definera min religion. Jag tror på min familj och mig, min framtid och det jag gör, det som sker och vad som förutset, det som fungerar och det som man slopar... jag tror helt enkelt.
Trots att detta inlägg verkar lite negativt så är det inte så. Allt kan inte vara fantastiskt hela tiden. Nu är allt helt okej. Det kunde ha vart bättre om CSN rappat på lite grann och kanske meddelat en per mail och så angående merkostnaslån och resterande lån av skolavgift. Det skulle verkligen behövas.
Något annat jag kan dela med mig utav är att i torsdags så hade jag uppspelning utav en scen. Min lärare som är en person som verkligen säger vad hon tycker, hon säger inte att folk är bra för att göra dem glada, utan när hon verkligen tycker att folk är bra. Hon sa att jag sopade mattan med min motspelare vilket är bra för mig men inte för henne. Hade gärna sett lite mer action på scen så man får lite mer att spela på. I vilket fall så sa hon att det var en fantastisk uppvisning. Dr. Harrop, min lärare sa att jag skulle ta fler kurser med henne, göra en audition för hennes teatershow och att jag skulle söka till världens bästa teaterskola i England. Det var verkligen upplyftande att höra. Efter lektionen så pratade hon med mig och hon tyckte att det var en klar förbättring från första visningen utav den scenen (vi visar upp en och samma scen två gånger).
Med detta så avslutar jag för ikväll. Kan inte lova er att jag kommer att sitta och skriva för jämnan, varje dag men jag ska försöka att skriva lite oftare i alla fall. Så länge ni läser så skriver jag.
Monserrat.
Off helg
Allvarligt... jag vette fasen vad det är som händer men jag har varit så av denna helg.
Idag har jag inte åstadkommit med nånting. Har bara latat mig och ändå så gick vi upp tidigare.
Vet inte om det kan vara att man verkligen börjar känna att man vill hem till familjen, till hundarna och vännerna. Kanske få uppleva lite snöbollskrig och lite pulkaåk med hundarna.
Jag vet bara att jag behöver komma hem och bli helt sönderpussad utav mamma och flickorna. Behöver en massa skoj från min bror och behöver få lukta på skogen.
Jag mår inte dåligt här på något vis, jag stormtrivs men jag behöver mina.
Nu är det bara 43 dagar kvar tills jag är hemma.
Åååååh och jag vill köra bil... jätte mycket.
Nu ska jag ta och göra mig i ordning och träffa min scenkompis. Sen blir det mer lata lata.
Hejs
Idag har jag inte åstadkommit med nånting. Har bara latat mig och ändå så gick vi upp tidigare.
Vet inte om det kan vara att man verkligen börjar känna att man vill hem till familjen, till hundarna och vännerna. Kanske få uppleva lite snöbollskrig och lite pulkaåk med hundarna.
Jag vet bara att jag behöver komma hem och bli helt sönderpussad utav mamma och flickorna. Behöver en massa skoj från min bror och behöver få lukta på skogen.
Jag mår inte dåligt här på något vis, jag stormtrivs men jag behöver mina.
Nu är det bara 43 dagar kvar tills jag är hemma.
Åååååh och jag vill köra bil... jätte mycket.
Nu ska jag ta och göra mig i ordning och träffa min scenkompis. Sen blir det mer lata lata.
Hejs
Halloween -08
Hela grejen med Halloween här i staterna är extremt.
På väg till skolan så finns det många hus som är utsmyckade och har gjort gravar och grejer på framsidan av gården - läskigt, speciellt när det är mörkt.
Halloween är rätt ballt. Folk har verkligen andan för det och går verkligen in i det till självaste roten. Det jag bara inte förstår är vart Allahelgona helgen - Día de los muertos (som det så fint hette förr i tiden här i USA) tog vägen. Den känslan finns inte kvar för nu har det övergått till det överkomersiella Halloween som är kul i sig. Hela grejen är så absurt stort att 500 000 människor drar iväg till West Hollywood för att vara med i en parad där alla klätt ut sig för att visa upp sig (och för att visa vem som har mest cash).
Vi såg en hel del häftigt utklädda människor fast vi inte var i Hollywood - det blir nästa års experiment och sparande.
Fredrik och jag började tidigt... eller snarare jag. Jag klädde ut mig redan på dagen, vid ett, när jag dushat. Jag var riktigt snygg och vart vi än gick så sa folk "Happy Halloween" och det fick en att känna en massa värme - folk bryr sig verkligen.
Vi förferstade på vår gård med Marjan och Annaa och det var riktigt trevligt... bara det att jag var så misspepp på allt. Det kostar så mycket att försöka ha lite kul och den roliga kan man verklien inte unna sig just nu, men vi hittade på nåt till slut.
Vi åkte senare iväg till några vänner som Marjan har och satt där ett tag. Tyvärr började jag må lite illa och det gjorde inte min kväll lättare.
Senare drog vi iväg till det världsberömda Venice. Venice, Venice where all the shit happens. Vi hamnade på nåt houseparty med en massa människor; konstiga, roliga, pratiga, glada och lite små tröga - inte för att man är perfekt meeeeen ändå.
Det var inte riktigt det vi hade tänkt oss eller egentligen var vi inte riktigt den typen av människor som platsar i en sån fest där stadens motto är droger. Vi drog snabbt hem pga det och för att jag hade huvudvärk. Vi tog taxi hem och käkade lite skräpmat som platsade finemang i magen. Väl hemma så satte vi oss alla fyra på vår soffa och kolla lite på tv för att vara lite sociala. Sen gick tjejorna hem till sig.
Halloween är en kul grej, dyr grej. Det är lite överambitiöst men ändå väldigt fascinerande. Folk laddar upp hela året på sin utstyrsel och väntar in Halloween dagen med en väldans glädje och energi.
Nästa år blir det som sagt Hollywood och inträde till nån härlig klubb där man kan ha kul genom att dansa hela kvällen och beundra varandras utstyrsel.
Happy Halloween guys.
Monsehontas
På väg till skolan så finns det många hus som är utsmyckade och har gjort gravar och grejer på framsidan av gården - läskigt, speciellt när det är mörkt.
Halloween är rätt ballt. Folk har verkligen andan för det och går verkligen in i det till självaste roten. Det jag bara inte förstår är vart Allahelgona helgen - Día de los muertos (som det så fint hette förr i tiden här i USA) tog vägen. Den känslan finns inte kvar för nu har det övergått till det överkomersiella Halloween som är kul i sig. Hela grejen är så absurt stort att 500 000 människor drar iväg till West Hollywood för att vara med i en parad där alla klätt ut sig för att visa upp sig (och för att visa vem som har mest cash).
Vi såg en hel del häftigt utklädda människor fast vi inte var i Hollywood - det blir nästa års experiment och sparande.
Fredrik och jag började tidigt... eller snarare jag. Jag klädde ut mig redan på dagen, vid ett, när jag dushat. Jag var riktigt snygg och vart vi än gick så sa folk "Happy Halloween" och det fick en att känna en massa värme - folk bryr sig verkligen.
Vi förferstade på vår gård med Marjan och Annaa och det var riktigt trevligt... bara det att jag var så misspepp på allt. Det kostar så mycket att försöka ha lite kul och den roliga kan man verklien inte unna sig just nu, men vi hittade på nåt till slut.
Vi åkte senare iväg till några vänner som Marjan har och satt där ett tag. Tyvärr började jag må lite illa och det gjorde inte min kväll lättare.
Senare drog vi iväg till det världsberömda Venice. Venice, Venice where all the shit happens. Vi hamnade på nåt houseparty med en massa människor; konstiga, roliga, pratiga, glada och lite små tröga - inte för att man är perfekt meeeeen ändå.
Det var inte riktigt det vi hade tänkt oss eller egentligen var vi inte riktigt den typen av människor som platsar i en sån fest där stadens motto är droger. Vi drog snabbt hem pga det och för att jag hade huvudvärk. Vi tog taxi hem och käkade lite skräpmat som platsade finemang i magen. Väl hemma så satte vi oss alla fyra på vår soffa och kolla lite på tv för att vara lite sociala. Sen gick tjejorna hem till sig.
Halloween är en kul grej, dyr grej. Det är lite överambitiöst men ändå väldigt fascinerande. Folk laddar upp hela året på sin utstyrsel och väntar in Halloween dagen med en väldans glädje och energi.
Nästa år blir det som sagt Hollywood och inträde till nån härlig klubb där man kan ha kul genom att dansa hela kvällen och beundra varandras utstyrsel.
Happy Halloween guys.
Monsehontas
Hello world!
Welcome to Wordpress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!
Åka hem
Igår beställde vi resa hem över julen. Vi måste ju åka hem och träffa våra familjer och våra hundar.
Fredrik och jag åker hem den 15 december och kommer tillbaka til LA den 4 februari. Det är ganska lång tid och det ska bli så skönt.
Igår så gjorde vi en massa ärenden som bara låg och låg.
Vi fixade ett brev till CSN som gäller våra lån och hur man kan få tillbaka pengar som man betalat för mycket - skolavgiften. Vi fick ca $2500 men skolavgiften gick på $3207 och det är ganska mycket för mycket.
Sen så skrev vi med att vi vill ha merkostnadslån för resan hem och undrar också hur de fungerar nu när kronan blivit så låg (i vårt fall så är det som att dollarn gått upp) för att på endast två månader så har vår hyra "gått upp" med 3000 SEK. Det är ju helt absurt.
Vi satte ihop våra kloka huvuden och skrev ett brev till Delta Air Lines. De behandlade oss verkligen som skit när vi reste hit till USA. Deras personal var den mest outbildade någonsin och de hittade på flera anledningar så att vi fick betala för mycket. De fick inte heller fram alla våra boarding pass så vi fick flyga i över 10 timmar med en ovisshet i kroppen.
Nej mina vänner... det funkar inte att köra med mig längre. Nu får det vara nog. Varför går det bara ut på att köra över folk och försöka att pressa tills den sista droppen nåt kanten. Det blir ju för mycket och till slut så får man nog och drar fram klorna.
Jag hoppas bara att allt funkar bra och att vi kan få lite hjälp genom detta. Vi är ju trots allt värda det.
Nu ska jag dra mig för att köpa frimärken till dessa brev.
Önska mig lycka till =)
Hejs
Monserrat.
Fredrik och jag åker hem den 15 december och kommer tillbaka til LA den 4 februari. Det är ganska lång tid och det ska bli så skönt.
Igår så gjorde vi en massa ärenden som bara låg och låg.
Vi fixade ett brev till CSN som gäller våra lån och hur man kan få tillbaka pengar som man betalat för mycket - skolavgiften. Vi fick ca $2500 men skolavgiften gick på $3207 och det är ganska mycket för mycket.
Sen så skrev vi med att vi vill ha merkostnadslån för resan hem och undrar också hur de fungerar nu när kronan blivit så låg (i vårt fall så är det som att dollarn gått upp) för att på endast två månader så har vår hyra "gått upp" med 3000 SEK. Det är ju helt absurt.
Vi satte ihop våra kloka huvuden och skrev ett brev till Delta Air Lines. De behandlade oss verkligen som skit när vi reste hit till USA. Deras personal var den mest outbildade någonsin och de hittade på flera anledningar så att vi fick betala för mycket. De fick inte heller fram alla våra boarding pass så vi fick flyga i över 10 timmar med en ovisshet i kroppen.
Nej mina vänner... det funkar inte att köra med mig längre. Nu får det vara nog. Varför går det bara ut på att köra över folk och försöka att pressa tills den sista droppen nåt kanten. Det blir ju för mycket och till slut så får man nog och drar fram klorna.
Jag hoppas bara att allt funkar bra och att vi kan få lite hjälp genom detta. Vi är ju trots allt värda det.
Nu ska jag dra mig för att köpa frimärken till dessa brev.
Önska mig lycka till =)
Hejs
Monserrat.
Heja på mig för nu kom jag hit.
Shit tänker jag bara när jag träffar en ny kompis som berättar att hon bloggar och grejer varenda dag. I den stunden så tänkte jag snabbt tillbaka till mitt liv, mitt liv som förr - om man nu kan säga så. den tiden då jag bloggade och bara skrev och skrev för att jag hade för mycket tankar inom mig som bara ville ut. Nu är det en blott tanke ute i det blåa men min tanke är att tacka världen för att jag får leva som jag gör och det vill jag göra genom att dela med mig till alla er.
Tiden går... tiden är frenetisk och rätt vad det är så befinner man sig precis vid det där bandet som man ska springa igenom in till mål. Tror ni att jag kommit fram dit? Både ja och nej... det finns stunder och sen finns det stunder. Min stund är här och nu, ni vet när allting bara är och det är helt okej. Vad fan säger jag? Hur kan jag säga att det är helt okej när jag står vid tröskeln till min framgång. Jag är här, jag är LA, jag är framgång och jag är min dröm. Jag befinner mig på det stället jag drömt om sedan jag var en liten spermie. Dörren står öppen och den är öppen för mig, det var jag som fann nyckeln, såg till att hitta den och nu så har jag öppnat den stora porten.
Idag är mitt liv helt bra. Jag bor i Los Angeles tillsammans med min hälft, min fästman, min pojkvän, min bästa vän.
Har ni märkt att det finns bästa vänner och sen bästa vänner? Han är i alla fall min men samtidigt är min mamma min bästaste vän, hon är min mor... sen finns min bror och han är min sjukaste bästaste vän - vi är vi och vi är knäppa och delar samma saker.
I vilket fall så är vi här och vi har den finaste lägenheten bara vi kan tänka oss och plugget går bra. Ja det var ju det jag skulle komma fram till. Min dröm var att komma hit och plugga, och det gör jag och inte bara jag, han också.
VI pluggar... vi ska bli någonting mer än de personer vi redan är.
Okej... jag kanske ska sluta vara så luddig och berätta lite istället.
Vi flyttade hit den 28 juli 2008. Vi hade en månad på oss att lära känna stället innan skolan och alla prov började.
Fredrik och jag kom till ett mexikanskt par som tog hand om oss de första 10 dagarna men innan dessa dagar var över så hade vi fått lägenhet i Santa Monica, CA.
Jissus säger jag bara... det gick så fort, allt var knas men det sprättade på helt, helt fantastiskt.
Idag bor vi i Santa Monica med gym och pool och grejer och så går vi på Santa Monica College. Min major är Theatre Arts och Fredriks är Communication.
Det har varit en hel del plugg, mer än man kan tänka sig. Hemma så har folk sagt (de som pluggat i USA) att det är sååå men bara sååå enkelt och att det är slappt och då undrar jag vart fasen de studerade. Vi har haft hur mycket saker som helst under två månader och det är två månader kvar plus att alla finals kommer som ett duns om bara några veckor. Som sagt... tiden är frenetisk och den flyter på rätt bra och för väldans fort.
Under perioden som vi varit här - 3 månader, så har vi gjort en del saker. En hel del random saker som Hollywood, Beverly Hills, Culver City, Death Valley och Las Vegas.
Death Valley och Vegas sydde vi ihop i samband med min fotokurs som tog slut. Den var bara 8 veckor och jag valde att göra min final i Death Valley, Las Vegas och Santa Monica. Mitt tema var ljus och dessa tre ställen passade bra in.
Death Valley var det unikaste jag gjort i mitt liv. Det går inte att beskriva. Jag lägger upp ett par bilder därifrån så att ni kan få känna magin från ett par tusen meters höjd.
Efter Death Valley så fick jag köra en bit, körde till Las Vegas. Vet ni hur det är för en tjej som haft körkort i knappt 3 månader att köra rakt in i hur-många-filer-som-helst-Vegas? Det var häftigt... jag var sansad och försökte att tänka klart men fy fan vilken känsla. Slå den om ni kan. Eller förresten känsla... slå detta...
På kvällen i Vegas så hade vi inte mycket att göra eftersom vi är ett par luspanka studenter som samlade ihop 3 jätte säckar med flaskor och burkar men bara fick ut $5, patetiskt - aldrig mer. Men min kära fästman sa att vi skulle på musikal. Nej sa jag för att ja jesus vart fan ska vi få cashen ifrån? Ehhh Älskling... vi äter nudlar ända fram tills vi kan spränga nästa CSN lån, sa han. This is once in a lifetime. Jag skulle få gå på musikalen i mitt liv, Phantom of The Opera. Kan ni över huvudtaget tänka er hur länge jag väntat på att få se denna ljuvliga musikal? Jag kan berätta att det är närmare 6 år. Det var en dröm jag haft under en lång tid och helt plötsligt skulle den bli sann.... det måste ha varit dom två stjärnfallen i Death Valley, i den stjärnklara natten där man nästan kunde plocka ner stjärnorna och stoppa ner dem i fickan. Det måste ha varit dem som läste av mitt sinne och min önskan, det var ju trots allt Las Vegas vi skulle till, tack mina underbara stjärnor. En sådan stjärnhimmel kan man endast drömma om att få se.
Jag fick gå på min efterlängtade musikal. Herre Gud... om ni efter dessa ord, meningar och stycken, om ni efter detta kan läsa av mig lite grann som person så ser ni kanske att jag inte är så där finkänslig utav mig eller ens försiktig i min mening... denna jag som satt i salongen med den mest spektakulära scenografin jag någonsin sett, jag som skriver detta till er nu, grät som det nyföddaste spädbarnet som tagit det första riktiga andetaget i en fri luft, gråt som kom utav ren lycka, huden förvandlades till den sandigaste-kornigaste huden jag någonsin haft, detta var gåshud utav den mäktigaste operan, de mäktigaste känslorna och utav den mäktiga Sir Andrew Lloyd Webber och självklart Charles Hart. Åh käre min skapare, tack som fan för att du skapat mig och låtit mig uppleva allt som jag fått uppleva under så kort tid. Min tid är endast 22 år och jag undrar vad mer jag kommer få uppleva.
Utav hela mitt hjärta så rekommenderar jag att gå och se Fantomen på Operan, det spelar ingen roll vart i världen, bara se den.
Jiss... nu så blir mitt första inlägg på tok för långt. Jag har ju ändå så himla mycket mer att berätta, men det finns fler dagar... jag har redan gått in i den andra dagen då klockan passerat 00:00 hos mig. Jag vet att ni hemma precis gått upp till jobbet och just därför vill jag önska alla er och resten av världen en väldans bra dag.
Hej så länge och tack för att ni läste mina rader.
Monserrat.
Bilder och text © Monserrat N. 2008
