Mjaha...

Mjooo,mjaa, mjee eller neej. Jag vet inte riktigt omjag ska ha kvar bloggsidan. Tar mig inte tiden till att skriva eftersom det faktiskt inte är många eller knappt några som läser. Jag kommer ihåg när jag bloggade flitigt och jag hade 800 besökare per dag, men det tar för mycket energi, sån energi jag inte har eller vill ha pga att öken statistiken i min blogg.

Till er som läst mig så kan jag berätta att jag är i fullgång för universitet i England. Jag har insett att den amerikanska drömmen enbart innebär att komma hit under andra omständigheter än studier. Som internationellstudent så har man inte mycket man kan göra, inte många rättigheter och arbete ska vi inte ens tala om. Ekonomin är ju som den är och den lär knappast ge oss fler arbetstimmar om vi skulle få för oss att arbeta inom campus.

I vilket fall... jag har fått reda på att studera i England (säkert inte alla universitet) är billigare i och med att man är europeisk medborgare. Dessutom är teatern född i England och det är närmre hem. Jag är i alla fall stolt över att jag tog mig mödan, energin och tiden att fullfölja en utav mina drömmar som var att ta mig till Kalifornien och studera. Nu har jag gjort det, jagat och hittat min dröm. Nu måste jag bara jaga och hitta min verklighet. Tanken var från början att plugga i fyra år - 2 år på college och 2 år på universitet.

Fr.o.m. nästa termin så kommer de att höja skolavgiften till $241 per unit och vi måste läsa minst 12 units. Amerikanarna betalar runt $20 per unit, absurdt va? Ändå får vi inte välja kurser än, det är amerikanarna som går före och vi får minst att säga till om fastän vi pröjsar mer än vad några andra gör. Andra tanken var att göra klart 2 år på college och gå ut med en AA degree. Denna degree ger oss ingenting någon annanstans. Vi kan bara fortsätta på den i amerikanskt skolsystem och det innebär att vi aldrig någonsin (innan vi blivit utbildade) kommer att ha råd att betala runt $35 000 per år (och detta är ändå inte en utav de dyraste skolorna). Så... vad ska vi med en AA degree till om vi ändå inte kan avsluta den så att den blir en BA degree (kandidat) pga att CSN inte vill eller kan ge ut så mycket lån och bidrag?

Nej hörrni... det är svårt. Om jag ska säga ärligt så känner jag mig ganska lurad utav CIS (organisationen som hjälpte mig med skolan här). De målade upp en färgglad tavla om att allt var möjligt, vi kunde jobba inom och utanför campus vilket är fail, otroligt fel. Vi skulle kunna stanna kvar ett år efter att vi blivit klara med colleget men det är bara genom en internship och det betyder att man inte får betalt, man är voluntär. Hur ska man då leva, betala hyra? Sen sa de också att efter ett år som man pluggat så kan man jobba utanför campus, vilket i sig är rätt, men när vi var och frågade angående work permit så sa de att det var rätt så uteslutet att vi som svenskar skulle få jobba utanför campus efter året. I och med att vi "bevisat" att vi kan betala för skolan (genom CSN) så är chansen rätt fett stor att vi inte får den... dessutom kostar det $340 per person eller liknande och det tar tre månader att få det. Så... vi får först söka i september, få det i december, komma tillbaks till vårterminen och plugga och KANSKE, bara kanske få jobb och bara KANSKE komma upp i den summan med pengar som man redan betalat ut, dvs $340 per person.

Ta det inte fel... USA är ett bra land om man kommer under andra omständigheter eller om man kommer från en rik familj. Det omvandlades till ett fel läge nu när ekonomin brast i höstas så att det är ganska svårt att ta sig runt. Skolavgiften höjdes med nästan 50% och dom 50%:en får vi inte utav CSN, utan dom baserar våra lån och bidrag från den perioden då ansökan gjordes vilket var förra våren då dollarn stod i 5.9 kr. Den gick senare upp til 9.4 kr. Vår hyra gick i princip upp med nästan 5000 SEK bara genom kronans och dollarns rörlighet.

OM möjligheten finns till hösten att få påbörja min BA degree (kandidat examen) som kommer att ta tre år i England, då tar jag den. Då finns det ingen vits med att jag ska gå kvar ett år till, spendera 140 000 SEK på ett extra år som inte kommer att ge mig mycket i form av ett dokument att presentera, så är det inte värt det. Jag hoppas innerligt att det går bra, jag blir antagen och att det stämmer helt det där med EU och pengar. I vilket fall... skulle jag bli antagen så skulle jag kämpa rumpan av mig för att få det att gå runt. Jag har hört att om man blir antagen men nekar, så blir man garanterad en plats till året därpå. Skulle det vara fallet så skulle jag kunna jobba i ett helt år, kanske i Norge, vad vet jag. Någonstans där man kan få ihop lite cash så att man kan bidra med CSN´s klumpsumma.

Bara för att situationen är som den är så innebär det inte att jag aldrig mer vill komma tillbaka hit... kanske bara med ett bra papper i handen, arbetstillstånd och så. På så vis skulle färgerna i tavlan som CIS målade, se bättre ut. USA är ju ändå ett kuligt land, det har mycket att berätta och erbjuda om man befinner sig i rätt sists. Sen ska vi inte tala om hur vackert det är överallt... ni vet Grand Canyon och såna ställen.

För övrigt... ja skolan går ju på. Det börjar bli riktigt intensivt. Det finns en lektion som får mig att vilja kräkas och det är på grund av flera anledningar. Det är  amerikansk ras historia, slavar, immigration och racism. Det är helt in i helskottas idiotiskt... att det finns sådan självklar racism överallt, bland alla, företag, folk, barn - allt. Visserligen är den inte öppen men bara tanken att man vet om den får en att bli sjuk. Andra grejen som får mig att bli kokobäng är att läraren själv är elev (Ph.D aka doktorand eller nåt liknande) i historia och hon är ju en väldans massa år i förväg om man jämför med oss men hon undervisar oss och testar oss som om vi vore i hennes nivå. Vi har ju en del elever i klassen som är som Fredrik och jag, invandrare, vi hänger inte med i den takten hon pratar. Jag försökte få henne att förstå det men den kvinnan har ingen ödmjukhet i kroppen. Svaret till mig var att jag skulle söka mig till de andra internationella studenterna och se vad de har förstått eller att spela in henne. Vilken skillnad skulle det göra om jag ändå inte förstår vad hon säger. Sen så fick 20 IG, 18 G, 11 VG och 1 MVG på provet. Verkar det inte lite knäppt? Att så många total frakaserar på provet? Själv var jag en utav de som fick IG, men arbetade upp mig till ett G. Jag har försökt en annan taktik inför morgondagens prov så jag hoppas att det går bättre. Hennes motto är att vara finurlig, alternativen ska vara så lika som möjligt för att vi inte ska ha nån chans.

Ja ja... nog om dryga grejer... jag är glad och jag kämpar på. Det var mitt första dåliga betyg sedan jag gick i 8:an på högstadiet. Nu ska jag läsa någonting som älsklingen skrivit och sen ska jag göra mig i ordning för att gå till skolan.

Jag ser fram emot att komma hem.... ååååh ni anar inte hur många och vilka slags jobb jag sökt till sommaren. Jag hoppas att jag får napp någonstans.

Kramar kramar kramar

Monserrat